Reinfeldtismen

Fredrik Reinfeldt ville bli hågkommen som den store statsmannen som bröt sönder den socialdemokratiska makthegemonin och gjorde Sverige lite frihetligare. Hans arv kommer bli ett helt annat. Under Reinfeldts tid gjordes nämligen det naiva Sverige till affärsidé.

Vi ser detta på en rad områden. Världens mest generösa asyl- och migrationspolitik har lett till en rekordstor asylinvandring - och därigenom en framväxande asylindustri. Jo, i fjol bildades faktiskt en branschorganisation för asylboenden.

Migrationsverket har konstaterat att lycksökare lockats starta asylboenden, och till följd av att Migrationsverkets egna boenden tog slut redan 2012 och fjolårets enorma tryck har myndigheten inte haft något annat val än att skriva avtal med riktiga skojare. Du och jag står förstås för notan för överpriser och låg kvalitet.

Den stora migrationen har även skapat stora chanser att göra sig en hacka som familjehem och god man, också som kriminell. Ett annat exempel är assistansbranschen. Här har kriminella med lystna blickar kunnat plocka åt sig av skattekakan. Ett sådant uppmärksammat fall har gått till rättegång:

Affärsidén var lika enkel som genial: överdriv och hitta på behov hos en krets äldre. Anställ sedan deras släktingar som assistenter och gör alla till vinnare. Ja, så när som på Södertälje kommun som höll på att gå under när notan för hemtjänsten skenade efter att valfrihetsreformen LOV hade införts.

Etableringslotsarna är ett annat förfärande exempel på när "valfrihet" och "privat utförare" blev de enda vägledande begreppen för en stor reform. Resultatet känner vi: kriminella tog chansen att krama ut maximalt med skattepengar och den som behövde hjälp, den arbetssökande, lämnades åt sitt öde.

Utöver rena bedrägerier förekommer även ett stort utnyttjande av bidrag. Alliansregeringen byggde nämligen ut Socialdemokraternas idé runt subventionerade anställningar. Särskilda anställningsformer som instegsjobb riktas till den som fått uppehållstillstånd de senaste tre åren.

Arbetsgivaren får upp till 80 procent av lönekostnaden betald av skattebetalarna. Inom Arbetsförmedlingen och socialtjänsten uppmärksammas hur detta utnyttjas av arbetsgivare som sätter i system att bara anställa instegsjobbare. Detta snedvrider förstås konkurrensen eftersom just lönekostnaden är en så pass stor börda för arbetsgivaren. Det finns heller inget som styrker att bidragsanställningar av detta slag leder till riktiga jobb.

Ytterligare ett exempel är vuxenutbildningen. Här finns i dag en uppsjö av olika aktörer att vända sig till, oavsett om du vill studera SFI eller läsa in gymnasiekompetens. Kvaliteten är oerhört varierande. Det har inom borgerligheten funnits en fix idé om att om bara privata utförare sköter svenskundervisningen för nyanlända så förbättras kvaliteten. Konkurrens, ni vet. Mina egna erfarenheter bekräftar inte detta. Tvärtom. Det finns gott om aktörer som är i branschen av ett enda skäl, och det är pengar. Inte att även erbjuda en bra och strukturerad utbildning (jag har skrivit en del om SFI här och här).

Släpp på tyglarna och tro alla om gott. Det vi kan kalla för reinfeldtismen har bäddat för att Sverige blivit ett paradis för skrupelfria personer som vet precis hur de ska snuva skattebetalarna på pengar, ofta helt lagligt, och komma undan med det. Att erbjuda kvalitet för pengarna är inte alls nödvändigt.

Välfärdskriminaliteten är ett av Fredrik Reinfeldts mest betydande arv.