Det brukade vara vänstern som skrek om jordens undergång, om att allt håller på att gå åt skogen. Men sedan nyvänstern insåg att kampen mot SD var överordnad allt, låter det annorlunda. Väldigt annorlunda.
Nu går det knappast en dag utan att vi i Aftonbladet, DN, Metro eller någon av public service-medierna kan läsa krönikor eller nyheter med ett tydligt budskap: din oro är obefogad. Allt blir i själva verket bättre. Brottsligheten sjunker. Tryggheten ökar. Att påstå annat är att gå extremhögerns ärenden.
Ändå är många människor oroliga. När en nära anhörig säger att hon inte vill vistas i "vissa" områden kvällstid, när hon tackar nej till extrajobb ibland bara för att jobbet ligger på en plats som gör att hon måste passera "vissa" områden kvällstid, vad ska jag säga? Att hon inte behöver vara rädd? Att det är trams? Att Aftonbladet vet att hennes rädsla är obefogad? Det kan jag inte gärna göra. Hennes upplevelse är en känsla av otrygghet, och den är inte unik.
Jag kan inte påstå att den är helt obefogad heller. Sanningen är att Sverige är tryggt. Generellt sett. Men tryggheten är väldigt ojämnt fördelad. I "vissa" områden är det inte tryggt längre. Och framför allt: om du drabbas av ett brott kan du inte räkna med någon uppbackning från rättsväsendet. Polisen är nu så ansträngd att den till och med nedprioriterar mordförsök på vissa håll i landet. Var fjärde rättegång ställs in för att den tilltalade inte dyker upp till förhandlingen. Och om en person väl blir dömd för misshandel eller våldtäkt, kan den se fram emot ett lindrigt straff.
Det sistnämnda är rättssamhällets tydliga besked till brottsoffret: du är inte värd mer. I det här landet tänker vi mer på gärningsmannens väl och ve än på dig om brottsoffer.
När en person som deltagit i en oerhört grov gruppvåldtäkt får nio månaders ungdomsvård som straff och illa kvickt är på rymmen, finns det faktiskt sakliga skäl att vara på sin vakt. Jag förstår dem som tappat förtroendet för polis och rättsväsende. Jag förstår dem som är oroliga.
Denna förståelse finns inte hos nyvänstern och grönhögern. Dessa grupper menar att oro är ett sätt att svartmåla Sverige, att den som ringer i varningsklockor är okunnig.
De bortser från att oro är en känsla. En upplevelse. Den kan vara mer eller mindre befogad ur ett statistiskt perspektiv. Men vi människor lever vanligtvis inte våra liv efter statistik. Om grannen drabbas av inbrott är sannolikheten att jag skaffar bättre lås ganska stor. Om fruns väninna blir våldtagen är risken stor att hon börjar känna oro. Om den som begår en grov våldtäkt dessutom kommer undan straff genom att påstå att den är minderårig, betyder det att rättssamhället har misslyckats med det mest grundläggande. Vilket också föder oro.
I grunden är allt detta förstås inte enskilda polisers eller nämndemäns fel utan politikernas. Det är i riksdagen lagarna stiftas. Det är regering och riksdag som bär det fulla ansvaret. Det inkluderar tidigare alliansregeringar.
Något håller på att gå sönder i Sverige, förklarade Stefan Löfven inför valet 2014. Han har fortfarande ingen aning om hur detta odefinierade trasiga ska lagas. Och nog är det konstigt att regeringen vill ha fler poliser om tryggheten i samhället faktiskt ökar?
"Nåt har gått sönder i Sverige" var ett mantra innan S och MP "vann" valet. Vad detta nåt var för nåt var lite oklart. När vänterbekanta sa det så orkade jag inte fråga exakt vad de menade, utan hummade med. Jag tror att de menade att folkhemmet gått sönder, att det var ondska att sätta en bättre gräns för hur länge folk kan få bidrag. Numera så hummar jag inte med, utan är tyst eller ställer en motfråga, om nån ex gafflar om islamofobi så pratar jag om hatet mot judar i Malmö. Om nån pratar om hur hemskt det är med bristande integration så förstärker jag det och tar upp de senaste spängdåden eller knivskärningarna i stan. Om nån säger stackars gatubarn, sa upp alla väpnade rån, tafsanden., Det får vara slut med det diffusa klaganden. Konkretisera, påpeka problemen i detalj. Endast så kan vänstern tvingas ut ur sina säkra hörn där de bara klagar på vad som göra, men aldrig har några egna förslag.
SvaraRaderaStatistiken talar faktiskt för fler anmälningar inom fullbordad våldtäkt och sexuella ofredanden. Skottlossningar har blivit fler och även rån. Statistiskt sett har du faktiskt en minskad trygghet. Sen kan du alltid välja en period på 5 år, som DN gör, och säga att morden har minskat. Det är ungefär det spåret DN m.fl. kör på. Allting för att man ska gå ut mitt i Tensta, Alby och Rosengård kl. 1 på natten och ha riktigt superkul med sina vänner. Fridolin och Romson bor båda i Fittja... not.
SvaraRaderaMagne
Det märkliga är den totala förnekelsen om vad som är på väg att hända. Men det är som om grönhögern och vänstern omfamnar varandra vad gäller sin avsky för auktoriteter.
SvaraRaderaVänstern gillar förvisso staten som omfördelande men man ogillar den del av staten som tar hand om ordningen. Grönhögern tycker illa om disciplin och ordning för den tycker att man skall kunna bete sig ouppfostrat. T ex märker jag hos de grönhöger jag känner att det finns en stark sympati för flumskola och att barn inte lyssnar på lärare.
Jag vet inte längre vilken etikett jag skall sätta på mig själv då jag är väldigt liberal vad gäller ekonomi och livsstilsfrågor. Däremot har jag en mer konservativ syn på rättsstaten och polis.
Den dagen bilarna brinner på Södermalm är den dagen dessa människor vaknar. Det är självklart att tryggheten inte har minskat när kaffet fortfarande kostar 30 kronor och en flaska rödvin på 750 ml kostar 55 kronor på Södermalm. Det vet Virtanen, Schyffert, Romson och hela rödvinsvänstern/miljötomtarna.
SvaraRaderaMagne
Hej.
SvaraRaderaEn märklig rationaliseringskullerbytta, det du skriver om.
Vänster-feminister har ju i många årtionden trumpetat om hur farligt det är för kvinnor överallt. Fallokratins stormsoldater lurar i varenda buske, på varenda dansbana.
Men nu är oron obefogad.
Det betyder väl att man tidigare haft fel, eller ljugit. Eller så har något förändrats i hotbilden de senaste åren. Den enda signifikanta förändringen av Sverige är massinvandringen av män från MENA, Transoxanien och Afrika. Med vänsterns feministiska resonemang så betyder det att importen av dessa män gett en tryggare gatubild och miljö för kvinnor. Om det finns en otrygghet beror den på att svenska svenska män kompenserar genom att begå fler övergrepp.
Lätt kontrollerat, kamrater feminister, kulturrelativister och öppna gränser/hjärtan-liberaler: ta fram kriminalstatistik över vem den typiske gärningshenen/-henet är. Både från anmälningar, utredningar, åtal och fällande domar. Kan med fördel presenteras både i relativa och absoluta tal, samt med data över antal övergrepp per gärningshen.
För det är väl inte så att män från olika kulturer och folk har olika kvinnosyn?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@ fd moderat,
SvaraRadera"Jag vet inte längre vilken etikett jag skall sätta på mig själv då jag är väldigt liberal vad gäller ekonomi och livsstilsfrågor. Däremot har jag en mer konservativ syn på rättsstaten och polis."
Du låter som en helt vanligt schweizare! Det du beskriver är någon form av uppenbar mittenpolitisk inställning här. Staten ska inte lägga sig i vanligt folks privatliv och skatterna ska vara låga, MEN polis och militär ska fungera och absolut inget dalt med folk som ställer till med störningar. Uppenbarligen innebär detta även att folk som kan tänkas orsaka problem inte ska släppas in i landet.
Men i Sverige är väl troligen din etikett "högerextrem", eller värre!
Utlandssvensk,
SvaraRaderajo, jag har väl blivit någon form av blandning. Jag har tröttnat på den anarkistiska sidan hos liberaler/grönhögern där de motsätter sig både inre och yttre säkerhet.
De inser inte att om man inte har en ordentligt polis kommer det att gynna de fysiskt starkare. När de dessutom blundar för de problem vi har skulle det med deras politik gå rakt åt skogen.
Då skulle jag hellre rösta på en vettig gammaldags gråsosse.
Varför kan inte uteblivande från rättegång vara grund för häktning? Om alla åtalade som uteblir från sina rättegångar häktas och får sitta i cell tills nästa rättegångstillfälle kommer snart alla att inställa sig vid första rättegångsdagen.
SvaraRaderaNej, nej. Det går inte. Den häktade kan ju bli ledsen.
SvaraRaderaSkämt åsido är det en märklig ordning. I andra fall håller ju Sverige folk häktade ås länge att vi ådrar oss internationell kritik för det.
Det som oroar mig allra mest är svensk skola och högre utbildning! Sverige har ingen framtid som kunskapsnation utan en god utbildning. Hela 'välfärden' vilar på en utbildad befolkning. Sverige hade en hyfsat utbildad befolkning fram till ca 1990-talet. Därefter började sossarnas härjningar och borgarnas slapphet att inte våga hålla emot att märkas tydligt. Det märks idag i vardagen att kunskapsnivån har sjunkit. Alla dessa 'mänskliga-faktorn-ursäkter' är inget annat än en omskrivning av att man inte begrep bättre. Och värre lär det bli. Jan Björklund kämpade tappert för en bättre skola som lille Fridolin sedan skulle fixa på 100 dagar...
SvaraRaderaDet kommer att ta lika lång tid att återuppbygga skolan och den högre utbildningen som det tog socialdemokraterna att riva den, dvs 50 år...
Det finns anledning att storgråta! När det gäller utbildningen har något verkligen 'gått sönder'!
/Gunilla
SvaraRadera"Det kommer att ta lika lång tid att återuppbygga skolan och den högre utbildningen som det tog socialdemokraterna att riva den, dvs 50 år..."
Om man bara vill går det väl att fixa betydligt fortare än på 50 år. Börja med att helt lägga ner alla lärarhögskolor. För att undervisa upp till mellanstadiet behövs ingen högskoleutbilning utan mer något liknande en yrkesutbildning på 1-2 år. För undervisning efter mellanstadiet bör man ha folk med riktiga utbildningar i sina ämnen och sen några mindre kurser på 3-6 månader.
En stor majoritet av dagens svenska lärare är djupt marinerade i det trams som har resulterat i dagens läge och i princip alla måste bort alternativt gå den nya utbildningen.
Sen fokuserar man enbart på läsa, skriva och räkna upp till 6an. Efter det hårdsorterar man barnen och en majoritet går till kortare yrkesutbildningar och endast de med verklig motivation och förmåga går vidare på ett akademiskt spår, som då håller verkligt hög klass.
Det är inga konstighet och går att genomföra fort. Fast det lär nog inte ske....