En ny folkvandring

Migrationsverket släppte i går en ny prognos över det väntade antalet asylsökande till Sverige under 2016. Eller prognos och prognos, det är snarare fråga om tre tänkbara scenarion som bygger på en rad olika antaganden. Precis som de senaste åren. Osäkerhetsfaktorn är större än vanligt nu.

Ingen kan säga hur 2016 kommer att bli. Det vi vet är att Sveriges förutsättningar för att ha ett fungerande mottagande av asylsökande är avsevärt sämre nu än det var för ett år sedan. Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson är öppen med att han är pessimistisk gällande boendesituationen under detta år. Nu räcker det uppenbarligen inte att vara Anders längre.

Även 2014 var ett tufft år med över 80 000 asylsökande till ett redan belastat system. Alla borde ha begripit att det följande året skulle bli ännu tuffare eftersom Migrationsverkets egna boendeplatser tog slut redan 2012.

Nu säger regeringen att Sverige inte kommer klara av att ta emot det antal som Migrationsverket spår i sitt högsta scenario, 140 000 asylsökande, och även får kämpa för att klara myndighetens lägstascenario på 70 000 människor. Morgan Johansson säger att han siktar på en ännu lägre nivå och att regeringen kommer behöva göra mer om den ser att trycket på Sverige ökar. Detta för att undvika den kollaps vi såg i höstas när en klart pressad minister Johansson fick hålla ett otal presskonferenser.

Frågan är varför regeringen upprepar misstaget från i fjol att vänta tills läget är så ansträngt att den tvingas till panikåtgärder. Varför inte arbeta preventivt för att undvika att situationen över huvud taget uppstår? Hanteringen av den så kallade flyktingkrisen, som i själva verket är en större folkvandring från den fattiga till den rikare delen av världen, är ett lysande exempel på den sittande regeringens inkompetens och oförmåga att planera framåt.

Vi vet redan nu att det inte finns några tecken på att betydligt färre kommer söka sig till Europa i år jämfört med i fjol. Tvärtom tog sig betydligt fler till EU under januari 2016 än samma månad 2015, vilket är en signal om att trycket sannolikt kommer öka. Även på Sverige. Utifrån detta borde regeringen agera.

Förklaringen till Löfvens vänta och se-strategi stavas högst sannolikt Miljöpartiet. Socialdemokraternas samarbetspartner uppger att den redan har nått sin gräns för vad den kan gå med på i restriktiv riktning, och då hoppas S att de redan beslutade åtgärderna ska räcka. Detta för att hålla ihop regeringen. Konsekvensen kan bli en ny kollaps redan till våren eller lagom till hösten, fler panikåtgärder och ovanpå detta en regeringskris när MP lämnar. Det är ett ganska högt spel som Löfven spelar nu. Ett spel som kan få katastrofala konsekvenser för Sverige.

Kanske uttryckte den finske presidenten Sauli Niinistö saken bäst när han beskrev den utmaning som migrationen till Europa utgör:

Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd. Alla bedömningar ger vid handen att strömmen av människor kommer att tillta i år. Det här är en stor utmaning för hela den västerländska demokratins förmåga att hjälpa. Och det utmanar strukturerna i Europa.

EU misslyckades kapitalt under fjolåret med att hitta en gemensam lösning. Därför kommer det under 2016 att vara upp till varje enskilt medlemsland att se om sitt eget hus. Ty det vi nu ser är inte början på slutet. Frågan är om det ens är slutet på början.