Ett halvår senare

Jag lyssnade i går på Stefan Löfvens tal på S-kongressen. Han höll talet i slutet av maj när Socialdemokraterna samlades i Västerås. Kommunpolitiker från hela landet hade velat prata om den mest brännande frågan för dem ute i verkligheten. Men migrations- och integrationsfrågorna hade partiledningen lyft bort från agendan. Nu skulle det pratas jobbpolitik, inget annat.

Föreställningen som sådan är ganska talande för vilken verklighet som regeringspartiet levde i för bara ett halvår sedan. I sitt tal nämnde Löfven knappt konsekvenserna av regeringens svängdörrspolitik på migrationsområdet. Han noterade att många ute i kommunerna är oroliga, men fokus i talet var att alla ska komma i jobb. Lite "aktiv näringspolitik", då löser det sig. Några miljarder i byggsubventioner ska lösa den alltmer extrema bostadsbristen.

Löfven återkom flertalet gånger till att de jobb som nu växer fram i Sverige är kunskapsintensiva. Det betyder alltså att det är jobb för akademiker, inte för lågutbildade människor utan relevant yrkeserfarenhet. Så hur ska då alla lågutbildade som anländer till Sverige kunna komma i arbete? Löfven vet inte. Regeringen vet inte.

"Vi ställer icke människa mot människa", sa Löfven i sitt tal. Ändå är det precis det som hans eget parti tvingas göra ute i kommunerna när asylmottagandet tränger ut ordinarie verksamhet. Malmö är skyltfönstret som Socialdemokraterna nog helst vill gömma bakom draperiet just nu.

Spola fram till i dag. Ylva Johansson säger till Bloomberg att regeringen kan komma att tvingas överge sitt jobbmål på lägst arbetslöshet i EU till 2020. Jag antar att vi sorterar detta under avdelningen "Nähä, det säger du?".

Andel beviljade asylansökningar.

Det arbetsmarknadsministern säger därefter är väldigt talande för den naivitet som präglat regeringens politik och som månne förklarar dess yrvakna tillstånd just nu. Johansson säger:

Vi hade ingen aning om att vi skulle hamna i det här läget.

Menar hon allvar?

Regeringen bedriver EU:s överlägset mest generösa asyl- och migrationspolitik. Sverige har mer generösa ersättningsnivåer än andra länder. Vi beviljar i snitt 77 procent av alla asylansökningar (jämfört med Frankrikes 22 procent och Tysklands 42 procent). För ensamkommande barn och ungdomar är siffran ännu högre, och vi ålderstestar inte systematiskt den som påstår sig vara under 18 år. Dessutom är ett avslagsbesked i Sverige inte ett besked om att man måste lämna landet. Det går utmärkt att avvika och leva kvar i Sverige utan att någon aktivt letar efter dig.

När allt detta läggs samman måste en tänkande människa rimligen begripa vad resultatet blir. Detta är inte ett dugg komplicerat. Och det har funnits tid även för den trögtänkte att komma till rätt slutsats. Sverige har haft en stadig ökning av antalet asylsökande under flera år. 2014 kom över 80 000, en väldigt hög siffra. Migrationsverket lade för ett år sedan en prognos som varnade för över 100 000 under 2015. Ingen tog notis.

Nu kan Migrationsverket inte längre garantera tak över huvudet. Asylsökande som inte får plats för natten får lösa sin situation själva – eller sova ute. Människor bussas planlöst runt i landet. I Sundsvall tas personal från bland annat hemtjänsten till flyktingmottagning. MSB larmar att det nu föreligger en risk för människors liv och hälsa och "samhällets funktionalitet".

Dagens akuta situation hade kommit förr eller senare. Den påskyndades av att EU:s yttre gräns föll. I detta extrema läge fortsätter regeringen att famla i mörkret, ropa på avlastning från EU och pressa Danmark att hjälpa Sverige ur den situation som Sverige självt försatt sig i.

På bara ett halvår har Stefan Löfven och regeringen gått från att propagera för en "aktiv näringspolitik" och EU:s lägsta arbetslöshet till att prata om kris, systemkollaps och kommuner som går på knäna. Verkligheten har äntligen hittat hem till Sveavägen 68.

Men än har Socialdemokraterna inte velat lägga om den politik som orsakat den situation vi nu befinner oss i. Än har vi således inte sett det värsta.

Tidigare bloggat:
Trollkarl sökes

Läs även:
Ivar Arpi, Fnordspotting