Vid vägs ände

Migrationsminister Morgan Johansson och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson gjorde något ovanligt och kallade till presskonferens i all hast på lördagen. Syftet enligt ministern var att ge en lägesbeskrivning (det kunde alltså inte vänta till måndag?).

Bilden är dyster. Migrationsverket har haft bekymmer med att hitta boenden ända sedan 2011, då myndigheten fick slut på lägenheter. Sedan dess har problemet lösts med att upphandla nya dyra asylboenden och förtäta de redan existerande. Följden av bostadsbristen har blivit att även människor som redan beviljats uppehållstillstånd sitter kvar i Migrationsverkets förläggningar. Samtidigt fylls dessa boenden på hela tiden, och kostnaderna skenar vid nya upphandlingar.

Nu har vi hamnat i en tredje fas där inte heller nya asylboenden och fler sängplatser per kvadratmeter räcker. Med ett inflöde av uppemot 1 500 asylsökande per dag räknar Migrationsverket med att tvingas ta så kallade evakueringsplatser i anspråk.

Migrationsverket har inventerat hur många platser som skulle kunna skakas fram på detta sätt. Det handlar om ungefär 10 000 platser i hela landet. Vi talar då om madrasser på golvet i gymnastiksalar och liknande anläggningar till vilka människor kan föras vid större katastrofer, som översvämningar, bränder och så vidare (vi får således hoppas att Sverige inte drabbas av en stor katastrof någonstans i närtid). Utöver detta kommer Kriminalvården kunna inhysa möjligen något tusental och ytterligare några tusen kan förpassas till militärförläggningar.

Men även om alla dessa platser tas i anspråk räcker de med dagens inflödestakt i en till två veckor. Sedan då? Modulbostäder, säger Danielsson. Sådana ska byggas för runt 70 000 människor. Men de kan inte sättas upp utan grundliga förberedelser, så vi ska inte räkna med att se något mirakel ske på denna sida nyåret.

Om vi leker med tanken att antalet asylsökande som kommer till Sverige ligger kvar på den senaste veckans nivåer året ut, kommer vi under årets sista kvartal ta emot mellan 92 000 och 138 000 asylsökande. Regeringen och Migrationsverket kan egentligen bara be till vädergudarna om att det blir en svinkall och besvärlig vinter i Europa som minskar flyktingströmmarna drastiskt.

Det borde framgå för de flesta att dagens asyltryck inte är hållbart. Att gränsen för vad det svenska samhället klarar av har passerats. Det handlar ju inte bara om sängplatser. De flesta kommer få stanna varför det även handlar om vård, skola, SFI-lärare, kontakter med Arbetsförmedlingen och mycket annat.

Dock sänds ingen signal från regeringen om att den lägger om migrationspolitiken. Detta är egentligen det mest häpnadsväckande i hela situationen. Regeringen drar inga slutsatser av sin egen politik, och den har över huvud taget inte planerat för dess konsekvenser. Morgan Johansson säger att ingen kunnat förutse dagens situation. Ursäkta, men vi har sett en stadig ökning av asylsökande till Sverige i fyra års tid. Vilken sten har regeringspartierna sovit under?

Alla som fått avslag ska avvisas, är budskapet. Detta för att frigöra de platser de i dag ockuperar. Men det handlar enligt migrationsministern om 6 000 människor, alltså platser som täcker behovet i tre till sex dagar (och frågan är om polisen ens har resurser att sköta utvisningarna).

"Vi har nått vägs ände", sa Migrationsverkets generaldirektör. "Vi kan klara det här som land", sa migrationsministern hoppfullt och vädjade till "alla som redan gör ett fantastiskt jobb att göra ytterligare en kraftansträngning för att vi ska klara den här uppgiften." Regeringen vill alltså att kommuner som Trelleborg, vars kommunledning skrivit ett brev till både regeringen och Migrationsverket och bönat och bett om att få slippa ta emot fler ensamkommande, ska göra mer. Det är inte lite fräckt.

Vi ser pressade ministrar hålla stapplande presskonferenser. Vi ser paniken ute i kommunerna. Nu är tiden kommen för politiskt ledarskap. Det ser vi däremot ingenting av. 

Läs även:
Anna Dahlberg, Fnordspotting, Cornucopia