Flathetens rike

Varje dag anländer hundratals människor med tåg till Stockholms central. Polisen finns på plats - det är en prioriterad uppgift för polisen just nu, vilket är den officiella förklaringen till att de nedprioriterar alla de 17 000 utvisningsärenden som ligger och väntar på att verkställas.

Volontärer som ingen vet vilka de är tar emot anländande människor - som sedan försvinner. Det är inte klart om de vill söka asyl, vart de ska ta vägen eller vad planen är. Men att det finns pengar inblandade är knappast en vild gissning. Det är trots allt en viss skillnad mellan att dela ut mat och filtar och att fysiskt ta med folk till okänd plats.

Poliser på plats uppger att de är tillsagda att inte ingripa. De står alltså och tittar på när flyktingsmuggling och brott mot utlänningslagen pågår mitt framför deras ögon. Det är en häpnadsväckande flathet. Myndigheterna har alltså ingen som helst aning om vilka människor som kommer till Sverige just nu.

Detta är inte unikt för hur svensk polis arbetar. Under den senaste tiden har det växande antalet EU-migrantläger runt om i landet uppmärksammats i riksmedier. Det har visat sig att en kombination av svårtolkad lagstiftning och en ovilja hos ordningsmakten att kasta ut människor som olovligen befinner sig i sommarstugor och på privat mark skapat en situation där det i praktiken är fritt fram att slå sig ned var man vill.

I lokalpressen har dessa läger varit uppe för diskussion och debatt i flera år. Men nu har frågan nått riksnivå och regeringen. Det ska bli lättare att avhysa människor i olovliga bosättningar, föreslår regeringen. En tydligare lagstiftning kan dock inte komma på plats förrän 2017, vilket betyder att äganderätten är satt på undantag fram tills dess. Ingen ställde frågan till migrations- och justitieministern hur det kan komma sig att Sverige har ett så svagt stöd för äganderätten att denna situation över huvud taget kan uppstå.

Ett tredje aktuellt exempel på svensk ordningsmakts och rättsväsendes flathet är incidenten med den asylsökande som på ett boende angrep just migrations- och justitieministern med en brandsläckare. Efter två ministermord i Sverige kunde man ju tro att alla skulle se väldigt allvarligt på det inträffade. Inte då. Mannen häktades aldrig. Varför häktades inte mannen? Jo, han var asylsökande och inget tydde på att han skulle lämna landet, uppger kammaråklagaren.

Åtalet har nu lagts ned med motiveringen att påföljden för angreppet bara skulle bli böter. Dessutom, hävdas det nu plötsligt, har han lämnat landet. Det sistnämnda visade sig stämma, för i Danmark gjorde sig nämligen samme man skyldig till ett knivöverfall på en dansk polis. Han pekas ut som IS-sympatisör.

Gissningsvis hade Danmark i allmänhet, och den knivhuggne polisen i synnerhet, uppskattat om svenska myndigheter skött sitt jobb. Morgan Johansson själv kan vara tacksam för att mannen bara hade en brandsläckare till hands när han gick till angrepp mot honom.

Jag vill leva i ett land där lagar och regler respekteras, och där den som kränker andras rättigheter straffas. Ett land där polisen finns till för och skyddar oss om som bor här och rättsväsendet ger brottsoffer upprättelse, även om det onda inte kan göras ogjort.

Framför allt vill jag leva i ett land som tar sig självt på allvar. Just nu är Sverige ett flathetens rike. Och ett land som inte tar sig självt på allvar kan inte förvänta sig att någon annan ska göra det heller.