Spänn fast er - detta kommer att bli skakigt

Det är inte lätt att veta vad man ska tro på längre. Jag brukade blogga om socialdemokratiskt skattefnatt, om moralistiska skräplagar gällande sexhandel, om värdet av personlig integritet i en värld där vårt minsta steg följs dygnet runt, året om. (Det sistnämnda försöker jag återkomma till emellanåt, även om jag känner en allt större apati i takt med att den globala massövervakningen blir permanent.)

Men jag märker att mitt fokus har skiftat. Jag kan inte sitta still i båten längre och skriva om skatter, den uttjatade sexköpslagen eller varför detaljhandelsmonopolet på alkohol borde avskaffas när hela landet genomgår vad som mycket väl kan bli en systemkollaps. Därav mina många och långa bloggposter om migrationspolitiken.

Centerpartisten Staffan Danielsson uttryckte på Centerpartiets stämma förra helgen att han var rädd för att partiets migrationspolitik skulle leda till att Sverige "gick in i väggen". Det jag antar att han varnade för är i korthet detta: Om Sverige ensidigt erbjuder människor att söka asyl på ambassader, om Sverige beviljar 77 procent av asylansökningarna och Frankrike endast 22, om lilla Sverige tar emot överlägset flest asylsökande per capita i hela EU i en tid när staten har stora budgetunderskott, sjukkostnaderna skenar, skolan är i kris, äldrevården går på knäna och bostadsbristen är akut, kommer det sluta illa. Vi kommer inte att klara detta med bibehållet välstånd. Danielssons oro viftades förstås bort.

Efter drygt fyra års allt mer ansträngd situation ser vi nu resultatet av migrationspolitiken. Det kommer sedan någon vecka tillbaka tusen asylsökande om dagen till Sverige (de kallas slentrianmässigt "flyktingar" i svenska medier, men det handlar alltså om asylsökande från en mängd olika länder). Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson hävdar att "det finns ingenting som tyder på att det skulle avstanna". Detta är alltså det nya normalläget.

Regeringen går nu in i panikläge. Den ber bland andra Försvarsmakten och Kriminalvården att dammsuga sina fastigheter efter tomma rum som kan förvandlas till flyktingboende. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap hävdar att uppställda tält i Kramfors omgående kan förvandlas till flyktingläger för tvåtusen personer. I södra Sverige undersöker Migrationsverket möjligheten att använda ett gammalt skjutfält, Rinkabyfältet, för att bygga enklare bostäder av prefabmodell för tiotusen människor.

Med tusen asylsökande om dagen skulle MSB:s och Migrationsverkets planer tillsammans täcka boendebehovet i knappt två veckor. Sedan behövs nya fält att fylla. Är detta regeringens stora plan? Att fylla svenska åkrar och skjutfält med modulhus för asylsökande? Det kommer en morgondag också. Hur tänker sig regeringen att människor boende i modulhus på gamla skjutfält mitt ute i ingenstans ska kunna få jobb och bostad och bli självförsörjande?

I Värmland konstateras att asylsökande har stort vårdbehov. Många är multisjuka och har kroniska sjukdomar, vilket tär på landstingets resurser. Filipstads kommun medger öppet att den inte klarar samhällsservicen till följd av sitt asylmottagande (som uppgår till tio procent av befolkningen). Betänk två saker med detta: dels hur svenska familjer reagerar när de till följd av överbelastning inte får den vård de betalat för via skattsedeln, dels vilken start i livet de asylsökandes barn får i Sverige när de inte finns plats för dem i skolan.

Det som sker runt om i landet just nu är en accelererande kollaps av våra institutioner. Polisen har slutat utföra sitt uppdrag, vilket gjort att runt 50 000 människor som nekats uppehållstillstånd de senaste åren och vägrat åka hem helt sonika får stanna kvar och inkassera välfärd. Migrationsverket hinner å sin sida inte med, trots nyanställningar. Senast i går meddelades att 100 personer ska anställas i Stockholm - verket söker människor med "någon sorts högskoleutbildning".

Det som sker just nu är att samhällskontraktet rivs. Staten klarar inte av att hålla sin del av avtalet. Den enskilde borde då enligt all logik kunna avstå från att leva upp till sin, alltså sluta betala skatt.

Jag har skrivit det förr, men det förtjänar att upprepas: Sverige har inlett en resa som kommer att bli väldigt gropig och skumpig. Ingen kan i dag säga var den slutar.

Var och en gör bäst i att just nu se om sitt hus. Skaffa privata sjukförsäkringar. Se till att barnen kan gå i privata skolor. Och försöka undanhålla så mycket skatt man bara kan för att ge sig själv en buffert, och slippa betala för ett samhällskontrakt som har brutits av den andra parten. 

Tidigare bloggat:
Snällismen föder rättsosäkerhet
Migrationsvärken
Dags för krissamling

Läs även:
Johan Westerholm, Hans Bergström, PJ Anders Linder, Fnordspotting

Vem bryr sig om verkligheten när man kan fly den med privatjet?