Kampanjer i stället för nyheter

Det är anmärkningsvärt hur snabbt seriös nyhetsbevakning kan urarta i känslosvall och rena kampanjer. Det är vad vi har sett under den senaste veckan.

Medierna gör, som alltid, ett urval. I detta fall har det varit särskilt tydligt att svenska medier valt ut berättelser som passat in i den helhetsbild de velat ge. De har skildrat nöden bland flyktingar, de onda ungrarna som inte vill ta emot dem och generositeten hos Tyskland och Sverige. Egentligen är det en väldigt klassisk uppdelning i gott och ont, och självfallet står Sverige för det goda.

Stefan Löfven har både hållit ett plattitydfullt tal på en manifestation och en presskonferens inför sitt besök med Angela Merkel, de andra delen i de godas tvåhövdade armé. Inom kort ska alla partiledare utom Jimmie Åkesson samlas för att hålla med varandra i migrationspolitiken. Det blir säkert konstruktivt.

Det vi inte har fått se på svensk TV är hur flyktingar hungerstrejkar på tågperronger och kastar de vattenflaskor som polis delar ut. Ej heller har svensk television velat visa kaoset på ön Lesbos, dit många migranter sökt sig (läs The Telegraphs artikel om migrantvågen). Eller att migranter gått lös på en Madonnastaty i en kyrka i Perugia. Och att pojken vars drunknade kropp blev världsnyhet kom från en familj som sedan en längre tid bodde i Turkiet och alltså inte alls flydde direkt från Syrien eller ett flyktingläger. Allt detta är väl rimligen också nyheter? Bitar av helheten av det som nu sker i migranternas marsch genom Europa?

Svenska medier visar migranter som promenerar genom Europa. De visar hur ungersk polis slår dem, hur tyskar applåderar när de anländer till Tyskland samt uppmärksammar hur många svenskar som nu samlar in leksaker, kläder och pengar. Medierna gör ett väldigt tydligt urval. Detta är inte journalistik. Det är kampanjverksamhet.

"Vinden har vänt", tror Stefan Löfven. Nu kommer stödet för flyktingpolitiken att öka, och SD vara ett minne blott. Jag tror att han och alla andra som hävdar samma sak har fel. Väldigt fel. Ty om några veckor eller månader har bilden av den döde pojken på stranden bleknat. Då kommer folk vilja ha lösningar på konkreta problem igen.

Då kommer de åter att se de överfulla asylboendena, de sprängda försörjningsstödbudgetarna, trångboddheten och bostadsbristen, den höga arbetslösheten bland utrikes födda, bristen på vårdplatser och mycket annat. Då kommer det inte räcka att sprida hashtags och goda avsikter längre.

Det kommer en tid för riktiga uppoffringar för att leva upp till det som de öppna hjärtans politik kräver. Frågan är om politikerna är redo. Och om folket är det.

Läs även:
Anna Dahlberg