Att lappa och laga minskar inte utanförskapet

Moderaterna har lanserat ett nytt begrepp: "det nya utanförskapet". Vad hände med det gamla? Tja, de grupper som partiet nu avser att lyfta till det fina innanförskapet är de som står utanför arbetsmarknaden och som, vad Moderaterna än säger, var de som stod utanför även när partiet tog över regeringsmakten 2006. Alltså främst unga och nyanlända. De grupper som tidigare ingick i det Fredrik Reinfeldt kallade "utanförskapet" (minus de långtidsarbetslösa, som M verkar ha gett upp hoppet om).

Om vi lägger de förvirrande begreppen åt sidan för ett ögonblick, lanserade Moderaterna i går idén med en "förstajobbet-anställning". Det ska vara en ny anställningsform, tidsbegränsad till 18 månader. M vill se ett "förstajobbet-avdrag" som skulle ge ett vårdbiträde ungefär 2 000 kr mer per år. Tanken med denna sortens anställning är att arbete ska kombineras med utbildning i de fall det behövs.

Jag håller inte för otroligt att detta kan fungera i vissa enskilda fall. Men risken är att det bara blir ännu ett i raden av misslyckade försök att få in unga och asylinvandrare på en arbetsmarknad som inte verkar vilja ha dem under rådande lönenivåer.

M menar att reformen skulle ge 10 000 nya jobb. Vi får sällan veta hur partierna har räknat fram exakt hur många nya jobb deras förslag väntas ge. Men vi ser förstås resultaten i efterhand. Tidigare reformer har inte gett några strålande resultat. Nystartsjobb och instegsjobb blev inga succéer. Etableringslotsarna blev ett kostsamt fiasko. Lönebidragsanställningar utnyttjas systematiskt av vissa arbetsgivare eftersom staten (vi skattebetalare) står för upp till 80 procent av lönen. Det finns företagare som inriktar sig på att nästan enbart anställa ur denna kategori. Detta snedvrider konkurrensen. Och några riktiga jobb blir det förstås inte.

Risken är stor att förstajobbet-anställningen kommer sluta ungefär likadant. Här ska nämligen arbetsgivare och anställd själva kommer överens om hur jobbet ska kombineras med utbildning. Det är inte alltför svårt att föreställa sig hur vissa arbetsgivare vill strunta i utbildningen och endast se till att personer arbetar så mycket det går under 18 månader. För att sedan ta in en ny. Vinsten skulle förstås vara att arbetstagaren kan få referenser att använda i sökandet efter ett nytt jobb. Men i fallet med lönebidragsanställningar tycks detta inte ha hjälpt. Få kommer vidare till en reguljär anställning.

Det krävs mer än så här för att bryta människors utanförskap (oavsett vad man väljer att kalla det). Det Moderaterna gör är att bygga vidare på ett lapptäcke av specialåtgärder på arbetsmarknaden. Skatteavdrag för vissa branscher, tidsbegränsad lönerabatt för arbetsgivaren för vissa grupper under vissa förutsättningar. Systemet riskerar att bli både oöverskådligt och lätt att manipulera. Det sistnämnda har vi redan sett många tecken på.

Jag föredrar ett rakare approach.

Sänk ingångslönerna och möjliggör så att unga och personer utan erfarenhet kan ta jobb till lägre löner än andra. Avskaffa alla skatterabatter och sänk i stället skatterna rejält så att företag kan överleva utan att särbehandlas och människor kan leva på en lägre lön. Röj i den berömda regelbördan för små företag.

Om det visar sig att ett bolag i ett företagsvänligt klimat med låga skatter inte kan överleva är det bara att beklaga. Men det är inte politikernas uppgift att hålla enskilda branscher under sina vingar. De ska endast erbjuda en rättvis lagstiftning och ett klimat som gör att människor vågar starta eget och anställa.

De borgerliga partierna borde ta ett helhetsgrepp om skatte- och företagarpolitiken. Detta lappande och lagande med särlösningar för vissa grupper leder ingenvart. Det är lite bedrövande att se att Moderaterna fortsätter på den inslagna vägen.