Bergwallkommissionen oväntat kritisk

Bergwallkommissionen lämnade i fredags sin rapport efter ett och ett halvt års arbete. Den har kritiserats för att inte utkräva ansvar för de grova misstag som begicks, men kritikerna bör egentligen vända sig till den förra regeringen som skrev direktiven, inte mot utredarna som följt dem.

Det finns relevant kritik mot rapporten. Som att utredarna inte i tillräckligt hög grad kritiserar domstolarnas bevisvärdering. Men efter att ha plöjt stora delar av den 700-sidiga luntan kan jag konstatera att den är välskriven, gedigen och oväntat kritisk. Den är förstås inte skriven för att ta heder och ära av ansvariga åklagare, förhörsledare, advokater, terapeuter och tingsrätter. Men kritiken mot flera av de inblandade instanserna, om än försiktigt formulerad, kan inte kallas annat än förödande.

Kommissionen kritiserar polisutredningarna, förhören, rättsprocesserna och vården. Alla inblandade får kritik för att ha varit för okritiska till Bergwalls historier och bortförklaringar. Den allvarligaste kritiken handlar om att tingsrätterna undanhölls material som talade för Bergwalls oskuld.

Överlag skulle jag säga att rapporten i sina slutsatser är oväntat kritisk, och varje person vid sunda vätskor torde ruska på huvudet åt alla galenskaper som framkommer. Quickärendet var så galet att de inblandade själva, i sin iver att tro på Bergwalls fantasifulla historier, nog blev lite tokiga under resans gång (det verkar för övrigt ha blivit ett permanent tillstånd för somliga).

Förhoppningsvis kan Bergwallkommissionens rapport innebära någon sorts punkt för de frekventa debatterna om skuldfrågan. Den kan inte sägas vara annat än utredd nu. Sture Bergwall dömdes oskyldig till åtta mord. Kommissionens ordförande sade efter presskonferensen rakt upp och ned att Bergwall aldrig borde ha dömts.

Att en liten sekt bestående av ett fåtal personer, de flesta djupt insyltade i hela historien, fortsätter hävda att jorden är platt bör ingen hädanefter ta någon notis om. Göran Lambertz kommer fortsätta fokusera på små detaljer och värdera bevisningen på sitt eget speciella sätt. Vad han tycker har emellertid ingen relevans i dagsläget, och han gör sig bara till fortsatt åtlöje.

Att en statlig utredning ägnas åt en enskild person på det här sättet - en person som dessutom får sägas vara ett offer i sammanhanget - är unikt. Men det är bra att rapporten skrevs. Den kommer förmodligen inte övertyga den begränsade sekten av rättshaverister, men det ligger i haveristers och historierevisionisters inneboende logik att aldrig ta till sig av sakliga argument.

Grupptänket är sannolikt en avgörande faktor för hur fallet Thomas Quick kunde bli så bisarrt och omfattande. Det är en av de viktigaste lärdomarna från hela denna tragiska historia.

Konsekvenserna är inte bara en oskyldig man inlåst under tvångsvård, lidande för anhöriga och miljoner av skattebetalarnas pengar i sjön. Det är också ett flertal mördare på fri fot. Man kan ju tycka att åtminstone detta skulle väcka viss ånger hos vissa av de ansvariga.

Ladda ned Bergwallkommissionens rapport här.