I en mastodontartikel i gårdagens DN med titeln "Det ockuperade landskapet" får vi följa hotet från nazismen i södra Dalarna. Björn af Kleen skriver hur företrädare för Svenska Motståndsrörelsen (SMR), som tack vare att några skrev deras namn på sverigedemokratiska valsedlar kom in i Ludvikas kommunfullmäktige, sprider oro i bygden.
I dagens uppföljning intervjuas Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Hon vill nu se en "nationell strategi" mot nazismen.
I går kväll kom nyheten att Svenskarnas parti, före 2008 Nationalsocialistisk front, lägger ned sin verksamhet. Partiet ökade visserligen i senaste valet, men missade målet att nå 10 000 röster och få det antal mandat som satts som mål.
Det här betyder att på ett års tid har både Nationaldemokraterna och SvP lagt ned sin verksamhet. Vart de aktiva tar vägen blir intressant att följa. Sannolikt startas en ny verksamhet någonstans, alla lär knappast gå till det oborstade SMR. Men ett nytt parti kommer få starta från ruta ett.
Nazismen har aldrig fått fäste i Sverige. I allmänna val, mitt under Hitlers glansår, lyckades de svenska nationalsocialisterna aldrig få mer än en procent av väljarstödet. I dag, när uniformer och ridstövlar är undanstoppade, handlar det om några tusen röster. I hela landet. Att utmåla svenska nazister som ett hot mot demokratin är således tossigt.
Men vänstern älskar nazisterna. De behöver denna ondsinta motståndare för att visa att de själva står på den goda sidan. De behöver hotet. Utan nazisterna skulle vänsteraktivisternas värld bli mindre konfliktfri, och det vore en smärre katastrof för partier och aktivister vars hela livsluft är konflikter. Vissa organisationer lever dessutom i ordets rätta bemärkelse av att uppmåla ett hot från nazismen.
Nazister kan givetvis utgöra ett hot mot enskilda individer. I synnerhet SMR drar sig inte för att gå till handgripligheter. Men här skiljer sig SMR knappast från vänsterextremister som AFA och Revolutionära fronten, som Mona Sahlin uppenbarligen inte vill se någon nationell strategi mot.
Precis som det är skillnad på hat och fint hat, är det skillnad på extremism och fin extremism. Det beror helt enkelt på vem som hatar och vem som får skallen inslagen.
Om nazisterna faktiskt varit så farliga som det påstås så skulle det ha visat sig vid det här laget.ETA,IRA,Baader-Meinhof osv osv har visat hur enkelt det faktiskt är.
SvaraRaderaDe svenska farliga nazisterna är en samling fyllskallar av skinhead/supporter/firma-typ som helt enkelt inte klarar något mer avancerat än att öppna ölburkar.Förvisso med en del kriminalitet i fotspåren men ändå underlägsna HA och Bandidos tex.
Det finns politiker som ska vara glada för det.Reinfeldt är ett exempel på en sådan som skulle behöva djupgående riskanalyser dagligen annars.
Nu är det mest journalister och vänster som behöver farliga nazister.
På samma sätt som en polis behöver tjuvar.
Nu är jag förstås en gammal korkad kvinna men jag trodde rubriken menade de ca 180 asylsökanden, 33% av förra befolkningen som kommit till en liten ort. Men det var några få andra man menade.
SvaraRaderaOops!
När Mona Sahlin gavs jobbet som nationell samordnare som tack för gammalt visste ju alla vartåt det barkade.
SvaraRaderaSahlinismen har aldrig drivits av de vassaste och aldrig tyngts ner av något överdrivet tankearbete.
"Historikern" Arnstad och liknande tungviktare står för den teoretiska grunden man står på.
Sedan blir ju resultatet precis det förväntade.
En telefonlinje.
En samling utspel.
En floskel här och där som sprids av tjänstvilliga journalister.