Stefan Löfven leder en regeringskoalition som samlade 38 procent av väljarna i senaste valet. Redan på valnatten när Socialdemokraterna firade återkomsten till makten och bekräftade ett regeringssamarbete med Miljöpartiet var det uppenbart att det skulle bli svårt för Löfven att bilda en handlingskraftig regering.
Hopplösheten i situationen verkar nu så sakteliga gå upp för statsministern. Han går till angrepp mot oppositionen för att den med små nålstick, så kallade tillkännagivanden, försvårar för regeringen att få igenom sin politik.
Det duger inte att bara hålla på med spelet i rikspolitiken. Antingen sätter vi oss i varsitt hörn eller så sätter vi oss ihop och försöker göra någonting. Sverige kan ju inte leva på tillkännagivanden i fyra år, det är inte det som driver oss framåt. [...] Oppositionen kan välja: endera sätter man sig i ett hörn och bara gnäller eller så är man med och formar besluten. Vill man ha ett inflytande så är man hjärtligt välkommen.Åter igen vill Löfven spela samarbetsvillig statsman med utsträckta händer. I själva verket osar angreppet frustration över det svaga mandat som svenska folket gett hans vingliga regering. Och det utstrålar också desperation. Ty om det är något som oppositionen kan göra genom att vara aktiv motståndare, är just att vara med och forma besluten.
Att förutsätta att landets opposition, en majoritet av Sveriges riksdag, endast ska påverka politiken på det sätt som regeringen önskar är naivt. Det vittnar om att Löfven och Socialdemokraterna lever kvar i en förfluten tid när alla andra partier förhöll sig till S. När S var mittpunkten i svensk politik. Det är dags att vakna upp och inse att landskapet har förändrats.
Inte lär Löfven bli gladare av att pejla opinionsläget. I majmätningen hos Novus hamnar S på 25,9 procent, bara en tiondels procent före M. SD fortsätter föga förvånande att öka och slår rekord hos Novus med 16,8 procent.
Löfven har hittills kunnat skylla de urusla opinionssiffrorna på att regeringen regerat på Alliansens budget (vilket han för övrigt lovade att inte göra). Men hädanefter kommer detta argument inte duga. Löfven har några få budgetar på sig att vinna väljarnas förtroende. I enlighet med DÖ ska de släppas igenom. Men regeringen kommer få svårt att få igenom sin politik på en rad områden eftersom det finns en riksdagsmajoritet emot dem.
Jag förstår om det är jobbigt, Löfven. Men ansvaret för att söka stöd för din politik är ditt eget. Ingen annans.
Tidigare bloggat:
Regeringens mål är rena hägringar
Jag såg filmen om scientologerna i går kväll. Det var slående likt svensk politik. /T
SvaraRaderaYougov's undersökning gav SD 19,7%
SvaraRaderaSnart är dårskapen över. SD ser ut att hamna där jag (o många med mig) spådde efter valet; 26% 2018.. minst!
Men det bästa vore att det blev nyval så fort som möjligt. Slänga ut alla jihadist-groupies som klänger sig fast i Sthlms Stadshus.
Börjar ju f.ö. bli rätt tydligt att inte bara 13% av svenskarna vill se hårdare nypor mot islamism och ansvarslös migrationspolitik. Hanif Bali (M) satt i aftonbladets tv-sänding och kallade (med rätta) jihadisterna för landsförrädare och att dessa utgör ett hot i jämförelse med nazisterna.
SvaraRaderaSD har haft rätt hela tiden. Nu börjar den smärtsamma processen för alliansen med att vända kapporna. SD kommer förhoppningsvis bli största parti 2022.
Den store förhandlaren Löfven kommer som den store statsmannen Reinfeldt ta sitt parti ner i träsket.
SvaraRaderaTräsk-DÖden väntar runt hörnet.
Läget för Löfven är på akutnivå och de verkar kunna fortsätta gå utför ytterligare. Vänsterflygeln inom partiet måste hållas kort (och får aldrig nånsin ges för mycket utrymme). Göran Persson kunde hålla emot vänsterflygeln. Löfven blir en marionett.
SvaraRadera