Pang, pang yttrandefrihet

Fem veckor efter terrorattacken mot Charlie Hebdos redaktion i Paris smäller det igen. Denna gång utsätts ett yttrandefrihetsmöte i Köpenhamn. Lars Vilks är en av deltagarna och troligen också en måltavla.

Vilks lurade döden ännu en gång. En annan deltagare hade inte lika tur. Åter igen har liv skördats i en attack mot yttrandefriheten i ett västerländskt land. Åter igen handlar det högst sannolikt om en islamist som tar sig friheten att bli upprörd och att hämnas upplevda oförrätter mot sin religiösa övertygelse.

Precis som i Parisattackerna visar det sig nu att gärningsmannen var känd av polisen. Dådet sätter därmed ånyo fingret på massövervakningens totala tandlöshet och behovet av mer vanligt, hederligt polisarbete. Massövervakning handlar om makt. Men den är anmärkningsvärt maktlös när det gäller att förebygga terrordåd. Övervaka inte alla hela tiden. Punktmarkera personer som anses farliga.

Föreställ dig en axel mellan 0 och 100 där 0 är ett lugnt, fritt och harmoniskt samhälle i vilket religiös extremism inte är ett problem och där 100 är ett samhälle söndersplittrat av ett religiöst betingat inbördeskrig.

Vi befinner oss närmare 0 än 100, skulle jag säga. Men känslan är att vi rör oss åt fel håll. Det är svårt att utifrån några enskilda händelser utröna om huruvida denna rörelse har eskalerat på senare tid eller om enskilda incidenter bara råkar sammanfalla i tid. Personligen känner jag en gnidande oro att en utveckling vi inte riktigt kan kontrollera nu har gjort sig påmind. Och att problemet kommer att förvärras.

Det är ett faktum att alltfler åker från Sverige till Syrien för att slåss för Daesh. De som inte dör kommer tillbaka, än mer radikaliserade. Vad händer med dem? Är de tickande bomber? Regering och riksdags har så långt inte visat att de tar hoten på allvar. Att ge Mona Sahlin av alla människor uppdraget som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism är ett tragiskt bevis för detta.

Samhället förändras av terrorism, nästan alltid till det sämre. Efter Breiviks dåd sade Jens Stoltenberg att Norge skulle bemöta detta med mer demokrati och öppenhet. Så ser det dock väldigt sällan ut.

Kommer vi framöver få vänja oss vid att tidningsredaktioner har beväpnade vakter vid porten? Att synagogor behöver polisbevakning och judiska församlingar leva i ständig oro? Att konstnärer och redaktörer tvingas ha livvaktsskydd och att politiker av rädsla går islamisternas ärenden genom att börja tolka hetsbegreppet allt vidare?

Detta kan bli priset för att försvara vår yttrandefrihet. Jag hoppas att vi kan lyckas vända denna utveckling med kraftfulla åtgärder mot religiös extremism i stället för att bygga murar runt de principer vi håller allra högst.

Läs även:
HAX, Fnordspotting