Vad skulle vi svenskar ha gjort?

Terrordådet i Paris i går fick parisare att spontant gå man ur huse. Människor gick ut, i tystnad, i en samlad protest mot våldet, mot terrorn, och för yttrande- och pressfriheten. Även i London hölls demonstrationer.

Jag hoppas att vi aldrig behöver få reda på det, men jag undrar hur Sverige hade reagerat om det varit en motsvarande svensk tidning som attackerats. En tidning som blivit känd för att häckla religioner, inte minst islam, och i synnerhet religiös extremism. Hade vi tagit den i försvar eller hukat oss?

Jag tror tyvärr inte att vi skulle få se samma folkliga reaktion här. Jag tvivlar tyvärr på att upprördheten hade varit lika stor. Ann Petréns uttalande i gårdagens Studio ett (15 min in) kan ses som symptomatiskt (även om jag ärligt talat inte tror att hon verkligen ville lägga hela skulden på offren) för hur vi relativiserar viss brottslighet. Behandlingen av Lars Vilks är en annan indikator.

Reaktioner på Parisdådet i sociala medier talar också för att svenska folket inte hade brytt sig. För vissa är det viktigaste nu att påpeka att islam är en fredens religion. För andra att skylla på "maskuliniteten". Det var naturligtvis ett väldigt manligt dåd, och har alls inget med religion att göra (sic).

Jag vill inte att attacken ska tas som ett skäl för att hetsa mot muslimer. De flesta troende, oavsett religion, är vanligt hyggligt folk som ska lämnas i fred. Men det är något med Sveriges tassande runt islam som förbryllar mig. Minns attacken mot moskén i Eskilstuna som plötsligt inte var någon attack och som polisen nu tror var en olycka som började inne i lokalen.

Att muslimska företrädare går ut och hävdar att branden var ännu ett tecken på islamofobin i det svenska samhället var väntat. Men att så många utan att blinka köpte denna tolkning och "lovebombade" lokalen, trots att ingen visste om det ens var ett attentat eller om någon glömt spisen på, tyder på att islam har fått en särställning i Sverige.

När en kyrka tillhörande Filadelfiakyrkan brann ned under oklara omständigheter nyligen sågs inga demonstrationer för religionsfriheten. Ingen "lovebombing". Inga upprop i sociala medier till stöd för församlingen. Frågan är varför det anses mindre allvarligt när en kyrka brinner.

Nu utpekas gärningsmännen som hemvändande jihadister som stridit i Syrien och Irak. Två är kända av polisen sedan tidigare. Detta reser frågor om vilka svenskar det är som reser till Syrien för att slåss för IS. Och vad de kan tänkas göra om de kommer tillbaka.

Läs även:
Fnordspotting, SvD: Syrienkonfliktens dolda faror