Reinfeldt och halmgubben

Fredrik Reinfeldt har varit väldigt tyst sedan han avgick på valnatten. Han har inte lagt sig i de politiska turerna runt regeringskrisen, Sverigedemokraternas valframgång, beslutet att rösta ned regeringens budgetproposition eller eventuella samarbeten över blockgränsen för att lösa dödläget.

Blott två gånger har Reinfeldt låtit sig intervjuas och svarat på frågor om svensk asyl- och migrationspolitik sedan valet. Ena gången var i danska Politiken. Då fällde Reinfeldt uttalanden som lär bli ökända för sin infantilitet och dumhet. Han hävdade att det i Sverige finns "oändligt mycket mark och skog" och att "det finns mer plats än man kan föreställa sig". Ett stort antal asylsökande är därför inget problem, enligt Reinfeldt. Som om diskussionen någonsin handlat om bristen på arealer.

De andra gången var i TV4 i går. Då slog Reinfeldt ånyo ett slag för ett "öppet samhälle" och han betonade betydelsen av att stå upp för det han tror på.

Jag måste stå upp mot dem som hävdar att det här är ett land som stängdes för tre generationer sedan och [att] ingen annan är välkommen hit, och kommer de hit ska de anpassa sig, de ska aldrig räcka upp handen och aldrig säga något som är avvikande. För mig är det ett ohållbart samhälle. 

Reinfeldt målar upp en strid som inte finns. Det finns inget parti i Sveriges riksdag och ingen stor politisk rörelse eller opinion i samhället som vill "stänga" gränserna och inte släppa in någon. Det är ett halmgubbeargument som Reinfeldt använder sig av för att göra en billig politisk poäng. Vilket ger ett ohederligt, oärligt och faktiskt ganska desperat intryck från en tidigare statsminister.

Om vi ska kunna ha en konstruktiv diskussion om de utmaningar som den stora flyktingsinvandringen till Sverige de facto medför, kan vi inte ha en utgångspunkt i en konflikt som över huvud taget inte finns. Vi måste dels börja i verklighetens utmaningar, dels beskriva den konflikt som de facto existerar. Reinfeldt förenklar och bidrar till en onödig polarisering. Han utmålar svensk migrationspolitik, som är om inte världsunik så i alla fall unik i OECD, som den enda vägens politik.

Visst finns det olika ingångar i debatten. Men valet står inte mellan öppna gränser med bidrag till alla och en svensk Berlinmur. Reinfeldt har valt att stå för den miljöpartistiska allt åt alla-politiken. Därmed har han diskvalificerat sig som en konstruktiv part.

Vi bör påminnas om att Reinfeldt inte har sina egna väljare med sig. Svenska folket stödjer nämligen inte en ökad asylinvandring. Däremot finns ett brett stöd för en begränsad flyktinginvandring och större krav på dem som invandrar (alltså det Reinfeldt hånfullt beskriver som att "anpassa sig").

Kristdemokraternas visserligen otillräckliga förslag för att bromsa kostnadsökningen för migrationspolitiken får stöd av 43 procent i en ny mätning (30 procent ger förslagen tummen ner). Hela sex av tio alliansväljare stödjer KD:s förslag, och det är inte osannolikt att vissa gav tummen ned i mätningen för att förslagen inte ansågs gå tillräckligt långt.

Vill då KD stänga gränserna? Nej. Vill 6 av 10 alliansväljare tömma asylboendena och skicka tillbaka människor till krigets Syrien? Nej. Däremot önskas en diskussion om hur politiken kan bli både långsiktigt ansvarsfull och mer realistisk. Om detta bör debatten handla framgent.

Fredrik Reinfeldt är något av en gåta för mig. Jag förstår inte hur han tror sig kunna förena sin märkvärdiga flyktingpolitik med borgerliga kärnvärden. Jag förstår faktiskt inte hur karln tänker. Att beräkna cirkelns kvadratur ter sig som en enklare uppgift.

Tidigare bloggat:
Snällast vinner inte migrationsdebatten
Det fanns ingen plan