Frihetliga perspektiv på aktuella händelser med fokus på rättssäkerhet, kroppslig autonomi - och lite Kina (从个人视角解读法治,时事,自由主义与中国事件)
tisdag 9 december 2014
Det fanns ingen plan
Fredrik Reinfeldts utläggningar i intervjun i danska Politiken, översatt och återgiven i sin helhet i DN, har sjunkit in.
Många har redan kommenterat den förre statsministerns märkliga utspel om att Sverige har "oändligt mycket mark och skog" och att "det finns mer plats än man kan föreställa sig". Det är en besynnerligt inlägg i en diskussion som aldrig har handlat om arealer eller brist på detsamma, utan om brist på bostäder, en dysfunktionell arbetsförmedling, en överreglerad arbetsmarknad, en språkundervisning som inte fungerar och en icke rättssäker asylprocess som belönar dem som kastar sina id-handlingar och låter personer som giltiga asylskäl vänta i månader eller år på besked.
Intervjun med Reinfeldt är avslöjande. Den visar nämligen att den förre regeringschefen aldrig hade en plan. Det fanns ingen långsiktig planering för hur mottagandet skulle gå till, hur människor skulle bli självförsörjande, hur nya svenskar skulle kunna bli en bidragande del i samhället. Varken kortsiktigt eller långsiktigt.
Reinfeldt ville en sak: ta emot fler asylsökande. Han hade inga svar på de utmaningar som det rekordstora inflödet skapade. Det fanns knappt ens en god vilja i att få mottagandet att fungera hyggligt. Ansvaret för detta sköt regeringen förstrött över på kommunerna. "Fixa det bara!"
Borgerlighetens migrationspolitik ledde därför till panikartade ad hoc-lösningar, och effekterna av denna tanklöshet ser vi nu runt om i landet där kommuner går på knäna, asylsökande fastnar på svindyra asylboenden och utanförskapet bland utlandsfödda ökar. Det är en lose-lose-situation.
För en statsman som Reinfeldt, som under hela sin tid i toppolitiken har predikat ansvar och stegvisa samhällsförändringar i lagom takt, ter sig denna politik väsenskild. Men det gjorde även hans plötsliga avhopp som moderatledare på valnatten (vilket med det knepiga parlamentariska läget i åtanke var förhastat och oansvarigt). Det var inte likt honom, sa vissa moderater förvånat.
Kanske är det så, att vi nu har fått se Reinfeldts verkliga sida. Den ansvarslösa sidan. Han höll skenet uppe länge nog för att vinna två val. Nu vet vi bättre. Detta lär påverka hans eftermäle.
Jag har då inte sett något som tyder på att något annat parti, utom SD, har en plan heller.
SvaraRaderaGivetvis finns det de som anser att SD inte heller har någon plan, men om det kan man ju istället säga, att med färre som kommer, tillåts stanna och med försörjningskrav så kommer samhället, Sverige att till sist hinna i fatt.
Man kan väl möjligtvis kräva en plan för hur man organiserar arbetet i regering och riksdag men hur en hel del människor ska starta ett nytt liv är en annan sak.
SvaraRaderaBorde Reinfeldt ha en plan om hur vi andra ska leva våra liv? Skulle det bli bättre?
/B
Varför ropar du på mer centralplanering istället för mindre och kallar dig fortfarande för liberal, Hans?
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Agorism
Är det inte intellektuell ohederlighet?
Igår: "SD är fascister!" Idag: "Vi ska ändra det politiska systemet så att vi inte behöver ha majoritet för att bestämma"
SvaraRadera+
En fråga ni liberaler som vill slå sönder välfärdsstaten och dumpa lönerna med massinvandrings-verktyget måste svara på;
Vid vilken ingångslön blir svenska företag egentligen intresserade av att anställa en analfabet som vägrar att samarbeta med personer av motsatt kön?
Mises astroturf 12:33:
SvaraRaderaFri invandring bryter mot äganderätten. "Liberaler" som är redo att bryta mot äganderätten är bara tunt kamouflerade sossar och marxister..
Reinfeldt eller andra politiker naturligtvis inte berätta hur vi ska leva våra liv (även om de gärna gör just det). Men det är lagstiftaren som måste lätta upp regelverken för att möjliggöra för företag att anställa och för bostadsbolag att bygga. Bland annat. Det är trots allt politikerna som en gång reglerat just detta.
SvaraRaderaAnonym 12:33:
SvaraRaderaDet har inte slagit dig att när staten först ålägger kommunerna omfattande förpliktelser, och därefter dumpar ett stort antal asylsökande i samma kommuner, så är detta också ett ganska slående exempel på centralplanering?
Det går inte att vara hyperliberal på vissa områden, och sedan kombinera detta med omfattande socialistisk centralstyrning på andra områden. Liberal (närmast nyliberal) invandringspolitik i kombination med ett socialistiskt bidragssamhälle är en synnerligen idiotisk kombination.
Jag tycker det är lite intressant att både herr Reinfeldt och fd fru Reinfeldt båda passade på att lägga av när de inte får sina rättmätiga roller (han som statsminister, hon som fortsatt osynligt råd).
SvaraRaderaTycker det finns många tveksamheter kring dessa båda människor och jag tror att planen helt enkelt var makt åt dem själva. Sen hade man personer som Borg med som såg till att de fick bra renommé. Men i övrigt så känns det väldigt svagt i ledningen. /Lena
Vad är det för "liberalt" med att köra ett land i sank?
SvaraRaderaFör mig låter det mer som anarki.
V
Ja, jämmerligt dåliga argument - men ärligt talat låter det likadant när tunga moderater snackar loss i stort sett i vilken fråga som helst: EU, jobbpolitik, arbetslöshet, energi, utbildning. Samma med centern - Annie Lööf är ju rena pinsamheten, och alliansens vägran att erkänna att vi har en massarbetslöshet i landet som de i grunden inte rådde på under åtta år är ettt skolexempel på direkt politisk ohederlighet.
SvaraRaderaDet är delvis ett uttryck för att man sysslar med att positionera sig snarare än att argumentera, och Reinfeldts vaghet den här gången hänger nog till en mindre del ihop med att han inte vill binda händerna på sin efterträdare i en fråga som hon kommer att bli tvungen att uttala sig om snart. Men det är troligen just så här det låter även inne på Rosenbad, även mellan valen. Man hör sådana här plojiga argument hela tiden i media, i alla möjliga ämnen.
Reinfeldts sista fyra år, det vill säga efter valet 2010, var han han otroligt blek och tafatt. Det syntes mycket väl att han inte ville sitta som statsminister med en minoritetsregering.
SvaraRaderaReinfeldt ville helt enkelt inte ha så mycket problem. Det var ju därför han föreslog att tungan på vågens (SD) röster i riksdagen inte skulle räknas. Det gick dock inte igenom. Tur det.
Att han skulle avgå efter valet var för mig uppenbart. Det var inte särskilt bra för Alliansen och i synnerhet inte för Moderaterna att Reinfeldt avgick precis efter valresultatet. Jag lutar ändå åt att Reinfeldt var slut. Han satt de sista fyra åren med SD i rodret, och visste att de skulle fortsätta växa. Han insåg att festen vat slut, kampen var här - den kampen han inte ville ta.
Att Reinfeldt avgick var däremot mycket bra. Alla måste väl ändå inse hur blek och tafatt han var de fyra sista åren? Varför ska en totalt oengagerad person vara Sveriges statsminister?
/ Magne
Effekterna av Reinfeldts psykopatiska massinvällnings-hysteri är oreparabla inom spektrat ett stort antal årtionden, sannnolikt längre. Figurens personliga svenskhat/mindervärdeskomplex - märkligt nog stöttat av ytterligare sex riksdagspartier - har slagit sönder den demografiska strukturen i Sverige, med katastrofala effekter inom massor av samhällsområden. Landet, som inte varit i krig på 200 år, borde förklara krig mot landsförräderiet, retroaktivt, krigslagar fram, fällande dom och avrättning. Det vore ett befogat svar på tal, mot denne hyper-hybrid, med afrika-/litauiska rötter, han ser inte sig själv som stolt svensk. Hans egna utfall och vittnesbörd klarläggande. Inget annat land än mes-Sverige skulle låta detta hända.
SvaraRaderaOm man vill hålla inflationen nere, lönerna nere med importerade lönedumpare, cementera behovet av arbetskraft genom en stabil arbetslöshet, bibehålla vinsterna inom asylindustrin, behålla bostadsbristen och därmed ökande fastighetsvärden, behålla individens beroende av staten så är dagens politik ganska logisk.
SvaraRaderaNotera att jag inte ens nämnde saker som humanism eller allas lika värde då dessa epitet inte har ett smack med dagens förda politik att göra.
@Anonym 16.48: Håller med, att öka på invandringen av okvalificerad och skitbillig arbetskraft är givetvis ett sätt att fylla på reservarmén av arbetslösa, att i allt fler branscher skapa ett konstant tillstånd av "det finns hundra personer som är billigare, grabben, och som står i kö för ditt jobb om du inte lyder/jobbar billigare/ håller tyst".
SvaraRaderaMan kan mycket väl säga att invandringspolitiken drivs på av aktörer (företag och enskilda politiker/företagare) som inte längre bryr sig om ambitionen att samhället (politiskt och på andra sätt) ska underlätta social mobilitet, klassresor etc - det ses som rätt likgiltigt, och helt klart underordnat att arbetsgivarna ska ha ett stort, billigt utbud att plocka från, att det skapas mycket billiga MacJobs och att en del personer ur ”marginalgrupper” (sexuella, etniska etc) då och då plockas upp ur dyn och får en karriär eller sin begränsade tur uppe i rampljuset. Det sista är ju helt enkelt välgörenhetstänkande, allmosor vare sig det är politiker eller tidningsredaktioner som tänker så, men det är ingen tvekan om att det tänket finns där även om det sällan sägs högt.
Meritokrati har det ingenting att göra med, men desto mer med manipulativ målgruppsorientering: man shoppar in krönikörer eller affischnamn med hipp afrikansk eller Mellanöstern-bakgrund (eller en förälder från det hållet och den andra svensk) eller ”arga unga feminister”, ger dem en krönikörsspalt som megafon och börjar räkna in klick och medial kredd. Per Svensson, en man som har gjort massor av sådana här värvningar åt Expressen och Sydsvenskan, sade i ett samtal som publicerades i någon mindre nischtidning för ett par år sedan att han såg social mobilitet som helt överspelat och ointressant som målsättning i samhället, det viktiga var att ge utrymme åt personer ur marginalgrupper och dessa fick naturligtvis (även om Per S inte sade detta högt) i stort sett handplockas av allsmäktiga redaktörer och chefer: man bestämmer sig redan efter två, tre inskickade texter för vem man ska satsa på och den personen får sedan redaktionens beskydd (för några månader eller under många år). Utan de här rekryteringsvägarna, de här preferenserna vore t ex Mona Masris och Behrang ”Tintin” Miris karriärer obegripliga.
Det är inte att undra på att yngre vita män, eller vita (hetero-)män över huvud taget, är sällsynta bland dagens krönikörer, kritiker och tidningstyckare här i landet.