Det rör på sig i migrationsfrågan. Det är inga jättekliv utan snarare att betrakta som små motvilliga babysteg i seg sirap. Men ändå: Moderaterna har börjat prata om att se över hur försörjningskravet vid anhöriginvandring efterlevs (eller snarare inte efterlevs).
Huvudregeln är, eller ska vara, att den som vill ta hit en anhörig först ska ha ordnat jobb och bostad. Detta beslutade Alliansen om 2010. Men under de fyra år som gått har det enligt Migrationsverket gjorts undantag i drygt 99 procent av fallen. Undantaget har alltså blivit huvudregel och tvärtom.
När Moderaternas Elisabeth Svantesson nu tar upp frågan igen tar Centerpartiet via sin migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson genast avstånd. Hon kallar det "symbolpolitik". Om det är så Centern ser på saken måste man fråga sig varför partiet deltog i överenskommelsen när det satt i regeringen. Då var Alliansen överens om försörjningskravet, och man kan rimligen inte införa ett krav och sedan se på när det i princip aldrig efterlevs. I alla fall inte om man vill vara trovärdig.
Men logik och rationella resonemang biter inte i migrationsdebatten. Det är ibland som att prata med en stubbe. De öppna hjärtans politik har också blivit de stängda hjärnornas politik. Liberaler som tidigare såg ned på och närmast hånade bidragsförsörjning och "sossesverige" hyllar plötsligt romska tiggare och ser inga som helst problem med kravlöshet och bidrag som ges till utlandsfödda. Vad har hänt? Vad hände med stoltheten att försörja sig själv? Att stå på egna ben?
Det är fullt rimligt att begära att den som kommit till Sverige har ordnat bostad och inkomst innan anhöriga tillåts komma. Dels för att det, precis som Svantesson säger, är en viktig princip att faktiskt försörja sig själv. Men också för att vi annars kommer få tiotusentals människor som kommer direkt in i ett utanförskap när de klivet av planet. Vilket nu sker.
Att Moderaterna åtminstone börjar diskutera saken, trots att de kritiseras av övriga allianspartier, är positivt. Men det är nog lite för tidigt att kalla detta ett återtåg.
"Liberaler som tidigare såg ned på och närmast hånade bidragsförsörjning och "sossesverige" hyllar plötsligt romska tiggare och ser inga som helst problem med kravlöshet och bidrag som ges till utlandsfödda. Vad har hänt?"
SvaraRaderahttp://sv.wikipedia.org/wiki/Entrism
Alldeles uppriktigt talat. Är romerna Sveriges främsta invandringsrelaterade problem? Det torde vara bilbränder, svenskförakt, bidragsförsörjning och den nuvarande PK-ismen som är huvudbekymret. Romerna lever som de alltid gjort, det oavsett om de nu är i Sverige eller inte.
SvaraRadera/ Magne
Och jag som sett denne Widar Andersson tala i TV-rutan, och nästan trott att han hade någorlunda förnuftiga tanker, men så kommer detta (från: http://www.folkbladet.se/opinion/moderat-atertag-paborjat-7524515.aspx):
SvaraRadera"Svantessons motioner är ett uttryck för ett önskemål om en stegvis återgång till en human och restriktiv invandringspolitik som fanns före SD. Steg som även många inom S också gärna skulle vilja ta. Vilket skulle kunna ge väljarna lite ökad bredd och dynamik i invandringspolitiken: Ett block med mer humannaiva partier. Ett block med humanrestriktiva partier. Och ett block för de ohumant främlingsnojiga."
"De ohumant främlingsnojiga"?!?! Att han vågar slänga det epitetet. Vad är han själv? Jesus? En god apostel från Betlehem? Varifrån? Är han sänd från himmeln denne Widal Andersson? Han tycks vara en tarvlig person som inte har ett hum om migrationspolitiken. Har Sverige någonsin haft "Ett block med humanrestriktiva partier"? När har vi haft det?
Var det inflödet av kriminalitet som vi fick från Balkanregionen? Var det muslimerna som kom från Irak-kriget? När har Sverige fört en humanrestriktiv migrationspolitik?
Vi har enkom haft humannaiva partier i Sverige.
Mig veterligen är det i modern tid endast precis efter Andra världskriget som det kom folkslag från öst (Baltikum, Ryssland), som gruppen i helhet kunnat assimilera samt bidra till välfärden. (Mindre grupper som kommer från Asiens östra delar bidrar såklart, men de är ju inte en särskilt stor grupp i Sverige).
/ Magne