Liberalism utan feminism

Skådespelerskan Emma Watson höll ett känslosamt och uppmärksammat tal om jämställdhet inför FN för att uppmärksamma jämställdhetskampanjen HeForShe.

Tydligt är att Watson stirrar sig blind på begreppet feminism när det hon egentligen vill propagera för är lika rättigheter för män och kvinnor i världen. Det behövs ingen feminism för att uppnå detta.

Lika rättigheter är en grundläggande liberal princip. Men många som kallar sig feminister är egentligen inte alls för lika rättigheter för båda könen. De vill se särskilda rättigheter för vissa grupper, däribland kvinnor. De vill ifrågasätta och bekämpa sådant de upplever som "negativa normer" i samhället, och riktar eggen mot majoritetssamhället. Detta är ingen storartad frihetsvision utan en inskränkt och bitter kamp mot det som av flertalet betraktas som "normalt".

Alla har rätt att vara annorlunda - men vi ska heller inte förringa människors rätt att vara "som alla andra". Att vara helt heterosexuell och alldaglig. Det har ju närmast kommit att bli provocerande i dessa dagar.

I sin strävan att prioritera kvinnors rättigheter blundar många feminister lätt för situationer, regler och normer som missgynnar män. De tar inte sällan ställning för den som diskriminerar i dessa fall, vilket gör att de vackra talen om "jämställdhet" ekar ihåligt. I själva verket förefaller det handla om ett slags kvinnlig revansch.

Tidskriften Times Cathy Young sammanfattar detta bra:

Watson clearly believes that feminism - which, she stressed, is about equality and not bashing men - will also solve men's problems. But, unfortunately, feminism in its own present form has too often ignored sexist biases against males, and sometimes has actively contributed to them. Until that changes, the movement for gender equality will be incomplete.

Feminism i dagens mening är kvinnokamp i första hand, inte jämställdhet mellan könen. Det är här jämställdhetskampen har styrt så snett. Misandri är inte ovanlig inom kvinnosaksrörelsen. Detta betyder inte att det inte finns vettiga feminister där ute. Det är klart att det gör. Men även dessa tenderar ibland att kliva i "anti-män"-gropen.

De feminister som ställer upp på ovanstående är inte för jämställdhet mellan könen. De är inte intresserade av lika rättigheter och skyldigheter. De vill ha särskilda rättigheter för kvinnor. De vill alltså ha ett samhälle med lagstadgad könsdiskriminering. Och gärna skälla lite på män som grupp under tiden.

Den kampen kan de förstås föra om de vill. Men sluta kalla det för jämställdhetskamp.