Bidragsjobbens rike

Den nya rödgröna regeringen presenterar i morgon sin första budget. Vi vet emellertid redan mycket om vad som kommer att stå i den eftersom Socialdemokraterna och Miljöpartiet portionerat ut nyheter om de överenskommelser som nåtts. Vi vet däremot inte vad som kommer att bli verklighet.

Den nya regeringens inriktning är tydlig: det ska bli lönsammare att inte arbeta, fler ska sättas i utbildningar av olika slag och fler som arbetar ska få sin lön betald av skattebetalarna. 

Det är nämligen så den rödgröna jobb- och arbetsmarknadspolitiken ser ut. Regeringen vill införa så kallade traineejobb, som ska innebära att unga kan få anställning i vården. 5 000 jobb kommer att kosta 700 miljoner kronor, enligt S. Detta ska ske inom ramen för 90-dagarsgarantin, som innebär att alla unga garanteras sysselsättning inom 90 dagar. 

Alliansen satsade på nystartsjobb för unga (nåja, 21-26 år) som varit arbetslösa i minst 6 av de 9 senaste månaderna (för andra grupper krävdes en längre period av arbetslöshet) och instegsjobb för utomeuropeiska invandrare för vilka staten betalade 80 procent av lönen. 

I synen på bidragsjobb skiljer sig den gamla och nya regeringen inte åt särskilt mycket. De är överens om att ge vissa grupper särskilda privilegier. Tanken är god: att bryta utanförskap och ge människor en chans att komma in på arbetsmarknaden. Problemet med dessa subventionerade anställningar är att de sällan leder till långsiktig självförsörjning. Arbetsgivare anställer gärna någon om de slipper betala fyra femtedelar av lönen. Men det är alltså skattebetalarna som pröjsar, vilket inte är en hållbar lösning när målet måste vara självförsörjning. 

Den nya regeringen tar visserligen bort vissa väldigt ineffektiva och kostsamma reformer som Alliansen införde (däribland sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga). Men den saknar en politik för att företagandet ska växa och fler ska kunna starta eget eller anställas av andra utan att skattebetalarna går in och betalar lönen. 

Denna politik kommer bli oerhört kostsam i längden. Dessutom är den orättvis mot alla som inte råkar tillhöra "rätt" grupp men ändå är arbetslösa. Med alla särskilda åtgärder för vissa grupper får vi en parallell arbetsmarknad vid sidan om den ordinarie. 

Politiker ska ge företag och arbetstagare förutsättningar för att kunna köpa och sälja sin arbetskraft. Den ska inte peta i detaljer, bestraffa entreprenörskap och framåtanda eller särbehandla vissa grupper beroende på härkomst. Tyvärr väljer den nya regeringen att göra precis det. 

Detta bådar väldigt illa för svensk arbetsmarknad och tillväxt, och därmed för alla som bor i Sverige, under de kommande åren.