onsdag 17 september 2014

För många blev SD enda alternativet


Sverigedemokraternas stora valframgång är ett lika hett ämne som hur Stefan Löfven ska få ihop en fungerande regering. Det är inte svårt att förstå varför när man ser välbetalda kulturkoftor som Johan Croneman visa på en helsida i DN Kultur att han inte har en aning om varför 13 procent valde SD.

I själva verket är orsakerna inte så komplicerade. Det handlar inte om att 780 000 svenska väljare blivit främslingsfientliga. Detta förstår uppenbarligen till och med vissa på Aftonbladet, alla kampanjer till trots. Vad det handlar om är att många väljare inte tycker sig ha ett annat alternativ.

Migrationsfrågan är viktig för SD:s väljare. Den som önskar en annan flyktingpolitik (för det är framför allting flyktingmottagandet det handlar om, inte arbetskrafts- eller annan invandring) hade faktiskt inget annat parti att rösta på i det här valet heller.

Men detta är långt ifrån det enda skälet till partiets valframgång. En väldigt stor del av SD:s väljare hyser ett lågt förtroende för politiker i allmänhet. SD har framgångsrikt utmålat sig som det enda oppositionspartiet. I flyktingpolitiken är de det. I försvarspolitiken likaså (vilket säkert varit en viktig fråga för många ex-moderater). Och nu tyder mycket på att deras fokus på äldrefrågor dessutom gav stor effekt bland pensionärerna.

Strategin inför valet 2010 var att tiga ihjäl Sverigedemokraterna. Det fungerade inte. Strategin ändrades därför till att bemöta, bespotta och håna SD med vuvuzelor, saxofoner och talkörer. Det gjorde att partiet mer än fördubblades. Hur strategin ser ut inför de kommande fyra åren ska bli intressant att se.

Ty ju starkare medier, toppolitiker, debattörer och kulturpersonligheter tar avstånd från SD, desto skönare känns det för många att ge dessa försigpåare fingret. Människor som saknar plattformar i stora dagstidningar eller andra mediekanaler har en enda chans att visa sitt missnöje: på valdagen.

Jag tror att det rent politiskt finns flera tämligen enkla förklaringar till SD:s triumfval. Den ena är att övriga partier, frånsett Vänsterpartiet, klumpat ihop sig i mitten. Konfliktytorna har krympt, och årets val blev därför ett val mellan två statsministerkandidater som stod historiskt nära varandra. Det är inget reellt val för en väljare som vill se en förändring på en rad områden, exmepelvis det migrationspolitiska.

Den andra förklaringen är att Alliansen, de rödgröna och de stora medierna ignorerat några av de största utmaningarna som Sverige står inför, skönmålat situationen, mörkat fakta och faktiskt i flera fall farit med osanning.

Integrationsminister Erik Ullenhag har varit en stor tillgång för SD. Hans verklighetsbeskrivning har inte överensstämt med hundratusentals människors runt om i Sverige. Ullenhag har förlorat debatter mot både Jimmie Åkesson och Björn Söder, och gjort bort sig genom att hylla en invandringspositiv rapport som visat sig vara felaktig. Detta visade att han och den avgående regeringen egentligen aldrig var intresserade av fakta - bara av påståenden som stärker deras låsta tes.

Nu börjar det krypa fram lite insikter här och var, och det var väl på tiden. Övriga partier kanske skulle ha lagt förslag på hur integrationen ska fungera bättre? De borde nog ha, åtminstone någon gång, ha satt sin fot utanför Södermalm och mött den verklighet som är vanliga människors?

Aftonbladets reaktion efter valresultatet var mer instinktiv. Men den fåniga "Vi är 87 %"-kampanjen (för fyra år sedan var sloganen "Vi är 95%") och "Vi gillar olika (genom att håna dem som inte tycker som vi)" kommer inte att minska stödet för SD. Den gör tvärtom många ännu mer förbannade och ännu mer övertygade om att rösta tvärtom. Tro inte att SD har maximerat sin potential.

Ja, övriga sju partier har som synes en del att fundera på under de kommande fyra åren...

Läs även:
HAX, Tino Sanandaji


16 kommentarer:

  1. Diskussionen tenderar att bli tämligen bisarr när den som förespråkar en invandring i nivå med våra nordiska grannländer omedelbart skälls för att vara rasist.

    Rimligen måste detta rappt utdelade epitet innebära att våra grannländer i någon mening är rasistiska och alltihopa blir genast lite märkligt.

    Volymen (förbjudet ord) som skiljer mellan våra grannländer oss är i den storleksordningen att den faktiskt lämnar utrymme både för humanitära posörer och realister.

    Lägger sig Sverige på en nivå som är kanske hälften av dagens så är vi ändå bäst i världen och kan samtidigt som vi höstar in omvärldens beundran (för det är väl beundran, inte illa dold skadeglädje?) se till att normalisera oss och inte leda landet mot fördärv, åtminstone inte omedelbart.

    SvaraRadera
  2. Skyttedal tog debatten redan innan valet, men har återigen skrivit en bra debattartikel:
    http://www.di.se/artiklar/2014/9/16/debatt-ta-ansvar-for-invandringen/

    SvaraRadera
  3. Av någon konstig anledning har jag haft en låt av Petter på huvudet de senaste dagarna :-)
    "Det är så logiskt, alla fattar utom du, du har inte en aning"

    SvaraRadera


  4. Det är inte så illa som 87%, det är bara ett billigt retoriskt knep av de politiskt korrekta. Semantik utan innehåll.

    94% är f.n. negativa till Kommunistpartiet.

    69% är f.n. negativa till Såsseriet

    93% är f.n. negativa till Miljömupparna

    53% är f.n. negativa till den Rödgröna dirren. (59% utan V)

    60% är f.n. negativa till Allianschen

    Tyckar- och åsiktseliten tramsar omkring med sin
    hatsajts-retorik, nästan tuggandes fradga över valresultatet. Deras tårar är delikata...

    SvaraRadera
  5. Apropå det här med skadeglädje så tenderar den här bilden att locka fram stora hånflinet igen!

    SvaraRadera
  6. Kan någon visa mig vilka nivåer som är rimliga enligt FN och EU? Anledningen till detta är att vissa påstår att vi annars bryter mot avtal, vilket verkar helt snurrigt. Gör hela EU det eller?

    SvaraRadera
  7. Om vi inte har helt andra avtal, uppenbarligen...

    Jag ser för övrigt dagligen "30 talets Tyskland"-kommentarer, så vitt jag vet finns det inga gaskammare i våra grannländer.

    SvaraRadera
  8. Melmac:

    Här har du en passande beskrivning av läget: http://affes.wordpress.com/2014/08/21/fredrik-reinfeldt-oppnar-sitt-hjarta/.

    / Magne

    SvaraRadera
  9. Jag tror fortfarande det finns ett samband mellan militant islamsisms framgångar och illdåd och SDs siffror. Det torde för övrigt vara lätt att kolla om nåt hänt innan eventuella upp och nergångar.
    /B

    SvaraRadera
  10. Skyttedal skriver väldigt klokt. Om dessa perspektiv hade fått genomslag i Alliansen i god tid före valet hade SD inte fått 13 procent.

    SvaraRadera
  11. Melmac:

    En enkel graf över Sveriges flyktingmottagande från Januari fram till Juli jämfört med våra grannländer (som följer samma internationella avtal som Sverige gör, bara att vi ska överdriva..):

    https://petterssonorg.files.wordpress.com/2014/08/2.png

    Se sida 18 för en utförlig graf över hela Europa:

    http://affes.files.wordpress.com/2014/09/svart-vit_fakta_val_2014.pdf

    Siffrorna kommer från Migrationsverket och EUs hemsida.

    SvaraRadera
  12. Ordet flykting ska dessutom vara inom citationstecken då endast ca 10% av Sveriges totala asylmottagande utgörs av flyktingar enligt FN-konventionen. Resten är asylsökande.

    SvaraRadera
  13. ....men varje utomeuropeisk person som vill bosätta sig i Sverige benämns flykting av svenska journalister.....

    SvaraRadera
  14. SD är bevis på att en stor del av befolkningen svalt statspropagandan med hull och hår.

    Att sossarna och folkhemmet byggde Sveriges välstånd.

    Att Sverige varit ett kulturellt enhetligt land, med ett folk, ett språk och en historisk bakgrund.

    Trots att alla vet bättre hävdas dessa två myter.

    Att vara sverigedemokrat innebär att vara mytoman.

    SvaraRadera
  15. anonyma flumliberalen 12:29:

    Kan gå med på att SD är ett resultat av statspropagandan, men inte den om folkhemmet eller andra hemmasnickrade Hitler-analogier. Ingen röstar på SD pga folkhemmet, de röstar SD pga den ansvarslösa migrations- och integrationspolitiken. Punkt.

    Ofta frågas SD att definiera "svenskhet". Då antas fräckt att SD vill tvinga invandrare att klä julgran och supa sig redlösa på midsommar... när det egentligen handlar om våra grundläggande demokratiska värderingar;

    - I Sverige värnar vi yttrandefriheten, även om den trampar på folk och deras religioners ömma tår.

    - I Sverige pryglar vi inte våra kvinnor och barn, även om de kan vara lika oförskämda som vi män.

    - I Sverige värnar vi tryckfriheten, även om vissa upplever sig kränkta. Det är priset man får betala för ett öppet samhälle.

    - I Sverige värnar vi religionsfriheten, och framförallt friheten FRÅN religion. Plus friheten att kritisera och förlöjliga religion. Upplysningens viktigaste arv.

    - I Sverige värdesätter vi att ha ett arbete och inte ligga samhället till last. Alltså inte anse att svenska bidrag och socialförsäkringssystem är "pengar från gud" eller någon annan form av jizya.

    - I Sverige värnar vi åsiktsfriheten. Här ska man kunna uttrycka en åsikt utan att självutnämnda stasi-byråer och liknande ska åsiktsregistrera privatpersoner och på andra sätt sabotera, hota och misshandla i vår vardag.

    Detta är svensk kultur och saker det innebär att vara svensk. Nu vet ni alla secessionister, hyenor i gammelmedia och övriga som gärna drar paralleller med Åkesson och Hitler..

    Åkesson jämförs bäst med Churchill:

    http://www.allaboutmuhammad.com/winston-churchillrsquos-comments-on-islam.html

    SvaraRadera
  16. Fria Tider är alltså ensam media om att uppmärksamma en kritisk artikel om Sverige i New York Times. Fundera ett tag på det.

    http://www.nytimes.com/2014/09/17/opinion/swedens-fraying-tolerance.html

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.