Men hur många kineser som än lyfts ur fattigdom, hur rikare och modernare Kina än har blivit, har en sak alltid bestått: Kommunistpartiets monopol på makten.
Beijings hårda hållning mot demokratiaktivisterna i Hongkong är ett talande tecken i tiden. Tyvärr sätter den punkt för en längre tid av försiktiga förhoppningar om en spirande demokratitanke i det moderna Kina och i Kommunistpartiet.
Det var många som hyste ett växande hopp om en demokratisk gryning, eller åtminstone ett sått frö, i Kina när Hu Jintao (胡锦涛) avgick som president. Premiärminister Wen Jiabao (温家宝) hade upprepade gånger pratat om behovet av politiska reformer - och faktiskt censurerats av landets propagandamyndighet. Kanske skulle hans röst leva vidare nu när en ny ledarduo tog över. Det var förstås en naiv förhoppning.
President Xi Jinping (习近平) och premiärminister Li Keqiang (李克强) är noggranna med att över huvud taget inte ta orden "politiska reformer" i sina munnar. Det är fortsatt ekonomisk tillväxt som gäller. Denna gång, ironiskt nog, kryddat med slagord från Maotiden.
Xi har uppmärksammats för sin landsomfattande antikorruptionskampanj. Korruptionen är ett gigantiskt problem i det kinesiska samhället. Men det är inte partiets främsta företrädare som åker fast utan lägre tjänstemän och partifunktionärer i mellanskiktet. Det gör att ledare som Wen, Hu och Xi kan bli omåttligt rika även framgent. Någon granskning av deras ekonomi är inte tillåten, och föga förvånande blev New York Times artikel om familjen Wens enorma tillgångar nedtystad i Kina.
Det finns en rad oroväckande tecken just nu. Greppet om medierna har på sistone stärkts. Det har blivit knepigare för utländska journalister att jobba i Kina. Internet- och TV-censuren har visat sig framgångsrik - stora delar av befolkningen hålls faktiskt ovetande om viktiga händelser och skeenden som partiet inte vill ska bil offentliga.
För fem sex år sedan var jag försiktigt optimistiskt inför framtiden. I dag är det svårare att känna optimism. Min hållning har hela tiden varit att KKP inte kommer öppna för politiska reformer förrän det anses helt nödvändigt för att upprätthålla tillväxt och utveckling i Kina.
Frågan är dock när den brytpunkten kommer, och om den ens kommer. Ty mitt antagande förutsätter ju att KKP styrs av rationella varelser, och så behöver naturligtvis inte vara fallet. Det kan lika väl vara så att oviljan att riskera makten är viktigare än att vinna folket. Partiet har ju visat tydligt i historien hur hårt det är berett att agera om det anses nödvändigt.
Det finns egentligen inga positiva tecken just nu. Händelseutvecklingen i Hongkong är både skrämmande och inspirerande. Den kinesiska regeringen har visat att den inte har för avsikt att släppa fram ett demokratiskt valt styre i staden. Det är inte förvånande i sig. Men att protesterna mot detta växer är inspirerande. Hittills tycks demonstranterna medvetna om ungefär hur långt de kan gå utan att allt urartar i kaos och blodspillan.
Alla modiga demokratiaktivister i Hongkong till trots är det i Beijing besluten fattas. Det är där makten att öppna upp Kina politiskt finns. Kina kommer aldrig att bli som ett västland. Det är inte heller önskvärt.
Däremot är ett framtida decentraliserat land med självstyrande regioner, demokratiskt valda ledare, fria marknader och en fungerande rättsstat möjligt även i ett konfucianskt Kina. Men vägen dit ser tyvärr väldigt, väldigt lång ut just nu.
Är två vargar och ett lamm som röstar om vad man ska ha till lunch verkligen så önskvärt för en liberal?
SvaraRaderawww.riosmauricio.com/wp-content/uploads/2013/04/Hoppe_Democracy_The_God_That_Failed.pdf
En minst lika viktig demokratisk funktion som att tillsätta ledare är att kunna avsätta dem.
SvaraRadera@ Hans
SvaraRaderaKan vi verkligen det?
"Politiska val att jämföra med Eurovision Song Contest", skriver statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.
http://www.svt.se/opinion/vara-valmojligheter-ar-mycket-begransade
"Partierna är utskott på statsapparaten, de fordom folkrörelsebaserade verksamheterna är nu inlänkade i den offentliga sektorn, OCH de bestämmer vilka kandidater vi har att välja på när det är val."
Jag tror personligen det är för tidigt att utvärdera Xis ledarskap, framförallt beroende på att han befinner sig i en mycket svår situation, men också för att nya ledare i Kina har en tendens att ta i med hårdhandskarna innan de sätter sin egen prägel på politiken.
SvaraRaderaSom jag uppfattat det har Xi Jinping som mål att se till att Kommunistpartiet behåller makten. Det kan ju låta negativt, men även Wen Jiabao torde ha haft samma mål, och det han planerar är att genomföra långtgående ekonomiska reformer för att minska statliga företags inflytande, omorientera ekonomin mot inhemsk konsumtion (istället för export) och öppna upp för mer utländska företag. En svag ledare som Hu Jintao skulle bara ha fortsatt den nuvarande politiken men Xi behöver göra något drastiskt. Vilka står i vägen för de ekonomiska reformerna? Framförallt ledningarna för företag inom energisektorn och lokala ämbetsmän.
Jag funderade mycket på de här sakerna när han tillträdde och trodde först bara att han var en politruk som syftade till ideologisk renhet. Valet av politbyrå, där den mer liberalt sinnade Wang Qishan fick posten som korruptionsutredare, såg ut som om att konservativa krafter hade vunnit. Men när sedan antikorruptionskampanjen satte igång på allvar, och Zhou Yongkang implicerades redan för två år sedan, blev det tydligt att han tänkte använda denna möjlighet för att plocka bort motstånd. "Tigrarna" är då framförallt folk från energisektorn och "flugorna" lokala ämbetsman. På det här sättet, och vissa andra, samlar han i stort sett all makt i sina händer.
Det här betyder inte att jag enbart är optimistisk. Om Xi genomför sina ekonomiska reformer (och vissa andra saker, som liberalisering av hukou-systemet) har den här förändringen varit av godo. Men om han inte gör det blir resultatet en mer totalitär regering, styrd av en stark man. Historien varnar generellt för sådana företag.
Situationen i Hong Kong är intressant. Som jag ser det kan Peking knappast göra ett nytt Tiananmen - så vad återstår?
Sverige är på lång väg utför i demokratiskt hänseende. Vi har en riksdag som inte samarbetar med ett parti som fått 13 % av folkets förtroende. De kallar dem främlingsfientliga och rasister.
SvaraRaderaMedierna och politikerna håller varandra bakom ryggen, där miljöpartiet gynnas i mediernas önskan om att ändamålen helgar medlen.
Kina må ha dålig demokrati. De försöker iaf inte medvetet förstöra landet totalt, och sedan säga "det var för att vi skulle vara en humanitär stormakt". Snarare är Kina världens bästa ekonomi för de har fokuserat inhemskt, inte lekt "humanitär stormakt".
Förresten: ska inte Kina ta ett större ansvar för oroligheter i världen nu när de är världens största ekonomi? Ska de fortsätta låta USA göra jobbet och få stå för de jobbiga besluten?
Sverige har redan dykt nedåt. Vi har väl 4 militärflygplan och 250 utanförskapsområden?
/ Magne
Någon som vet vad som hände med Nicklas Dougherty?
SvaraRaderaHans blogg(tianmi) försvann hipp som happ för cirka två år sedan.
Han bloggar vidare på dougherty.se. Men jag tycker inte att det är så mycket att läsa där längre.
SvaraRadera