De senaste tio åren har mer lagstiftning som kränker integriteten kommit på plats än genom hela den svenska historien sammantaget. Alla vet detta.
Vad gör riksdagspartierna åt problemet? En motsvarande brevhemlighet ska gälla även för den digitala kommunikationen, tycker bland andra Vänsterpartiet. Lösningen? En ny myndighet, tycker politikerna.
Jag vet inte vad en ny integritetsmyndighet skulle lösa när det stora problemet är att lagstiftaren, alltså politikerna själva, klubbar lagar som kränker medborgarnas rätt till privat kommunikation och personlig integritet. Gång efter gång.
Caroline Szyber (KD), Johan Pehrson (FP) och Johan Linander (C) tycker alltså att integritetsskyddet bör stärkas. Men deras partier har både röstat igenom IPRED-lagen, FRA-lagen och datalagringsdirektivet i riksdagen. Samtliga tre har i debatter både i och utanför riksdagen försvarat dessa lagar. Pehrson tillhör de mer hårdföra integritetsbekämparna, vilket gör hans prat om att "det är så värt att skydda den enskildes integritet" till inget annat än varm luft.
Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har tillsammans med Sverigedemokraterna och Socialdeokraterna ingen som helst trovärdighet i frågor som rör skyddet av den personliga integriteten på nätet. Det har de visat i konkret handling. Och handling väger tyngre än ord. Alliansen undvek integritetsfrågan i EU-valrörelsen och har även sett till att begrava den inför höstens val. De vill inte diskutera den eftersom de vet att de löper stor risk att stå med byxorna nere.
Tekniken utvecklas för fort, tycker Linander. Lagstiftaren hinner inte med. Det är en sanning med stor modifikation eftersom det i grunden inte främst handlar om teknik utan om principer. Det handlar om rätten till privat kommunikation och rätten att inte få sina digitala spår lagrade eller granskade. En rättighet som Alliansen aktivt motarbetat.
Idén att den som inte är misstänkt för brott ej heller ska övervakas handlar inte om teknikutveckling. Det är en grundläggande rättsprincip. Vi kan börja där. Ställer allianspartierna upp på denna princip, har vi kommit långt. Hittills har dock ingenting talat för det.
Är inte den rättsprincipen mot statens natur?
SvaraRadera"Aggressionsprincipen" driver alla stater. Det är motsatsen till ickeaggressionsprincipen.
Dvs:
Alla lagar och skatter verkställs genom vapenhot: Om du vägrar att betala en skatt, kommer män till ditt hus. Om du avvisar dem, kommer de tillbaka med män med vapen. Om du säger till dessa män att gå iväg, kommer de sparka in dörren, rikta en pistol mot ditt huvud, och släpa dig bort till en bur.
Anonym 11:25:
SvaraRaderaDå måste ju alla beväpna sig och göra revolution mot skattestaten och dess vapenmakt? Är det vad liberaler EGENTLIGEN förespråkar men inte kan tala klarspråk kring?
Är det därför alliansen gör sitt bästa för att skapa kaos i samhället som förbereder oss för madmax-samhället där störst vapen bestämmer dagordningen?
Eller hur har ni anarko-liberaler tänkt er att hålla machomän borta från kraftfulla vapen? Ska alla få varsin atombomb och sen börjar det liberala drömsamhället? Låter som rysk roulette nästan...
Ibland känns ni ultra-liberalar som rena skrivbordsprodukter, ingen koll på hur verkligheten fungerar. Hos HAX trodde nån av er att 3D-skrivare var räddningen... ja, jo och ammunitionen skriver man också bara ut så där i förbifarten?
Sen att de 3D-vapen jag sett på nätet bara hållit för ett par skott, ofta bara ett, är ju saker som skulle få mig att inte hänga upp den liberala revolutionen på 3D-skrivare...