Feministpopulisterna

Feministiskt initiativ har fått kritik (ja, inte av de etablerade medierna utan av många av oss andra) för att partiet i praktiken saknar en ekonomisk politik.

Gudrun Schyman medgav inför EU-valet att Fi inte räknat på sina förslag och tillade att hon tröttnat på den "ekonomism" som präglar svensk politik. Eller annorlunda uttryckt: Det är jobbigt att behöva tänka på finansieringen när man vill så mycket!

Nu har Fi släppt sitt valmanifest inför riksdagsvalet. Den som hoppats på att Schymans feminister skulle ha lärt sig att räkna eller tagit intryck av den kritik som framförts har gjort det förgäves. Detta valmanifest är lika extremt, lika verklighetsfrämmande och lika tossigt som det som lades fram inför EU-valet.

Fi vill bland annat...

- inrätta en jämställdhetsfond [löntagarfond, någon?] för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer

- införa sex timmars arbetsdag

- att kollektivtrafiken ska vara gratis

- införa skatt på växthusgaser från mat

- införa ett slags medborgarlön genom att slå ihop a-kassan, sjukförsäkringen och försörjningsstödet till en social försäkring med garanterad lägstanivå

- förbjuda vinster i välfärden, eventuella överskott måste återinvesteras eller återbetalas till stat och kommun

- att normkritisk pedagogik ska genomsyra all undervisning i både förskola, skola och fritids

- införa ett samtyckesrekvisit i sexualbrottslagen

- ge rättsväsendet obligatorisk utbildning om våld, sexism, rasism och mänskliga rättigheter

- ge alla s.k. papperslösa uppehållstillstånd

- sänka försvarsbudgeten och i stället göra stora investeringar i "våldsförebyggande arbete"

Fi påminner inte väljarna om att de även vill "omskola män", men det förslaget finns som vi alla vet i partiprogrammet.

Det är viktigt att minnas att Fi är ett extremistiskt men även populistiskt parti. Partiet tar ingen hänsyn till ekonomiska begränsningar. Fi för fram en reflexmässig tillväxtkritik och säger sig vilja ha en annan sorts ekonomi, men ger inga trovärdiga alternativ.

Schyman tycker inte att feminismen kan trängas in i några "kamrersliknande räkneövningar". Fi:s politik är därför en enda lång kravlista på saker partiet vill ha men inte har några medel att finansiera.

Efter påståenden som "klyftan mellan mäns och kvinnors inkomster har vidgats" (vilket är fel) följer en uppräkning av allt som partiet upplever som galet i det svenska samhället. Men i de allra flesta fall jämför Fi inte samhället i dag med förr utan med det feministiska idealsamhället med obegränsade resurser till alla.

Rasismen ökar inte alls i det svenska samhället.  Påstådda "inskränkningar i rätten till stöd och service för personer med funktionsnedsättning" är i själva verket en LSS-budget som aldrig har varit större.

Fi säger sig vilja "värna mångfald och alternativa driftsformer inom välfärden". Ändå har partiet inskrivet i partiprogrammet att det både vill förbjuda vinster och avskaffa lagen om valfrihetssystem (LOV). Politiken går inte ens ihop retoriskt.

Sverige har råd, tycker Fi. Men frågan var pengarna till alla enormt kostsamma reformer ska tas är en gåta. Särskilt som Fi vill bekämpa en tillväxtpolitik som möjliggör det välstånd som partiet så ivrigt vill fördela till kvinnor och andra påstått förtryckta grupper i samhället.

Feministiskt initiativ drivs av manshat, fördomar och en vilja att utöka den politiska klåfingrigheten på alla nivåer. Dessutom saknar partiet alltså helt och hållet en trovärdig ekonomisk politik. Detta är det bra om fler får veta innan de går och röstar i höst.