söndag 4 maj 2014

Vilka är extremisterna, egentligen?


DN gör sitt bästa för att mana väljarna att rösta rätt i Europaparlamentsvalet, det vill säga stödja de snälla etablerade partierna. Det varnas för framgångar för extrema missnöjespartier, vissa mer radikala än andra. Men varifrån väljarnas missnöje härrör dyker DN inte djupare i.

Vilka är det som är extrema här, egentligen? Är det inte partier och företrädare som vill frånta de nationella parlamenten ännu mer makt, som vill se ett federalt EU med gemensam utrikes- och försvarspolitik, en gemensam valuta (det gick ju bra) och allt detta i en union där den folkvalda pelaren, parlamentet, inte ens får initiera lagstiftning. Den verkliga makten finns inte i Europaparlamentet utan i kommissionen och ministerrådet, det vill säga de icke folkvalda pelarna.

Detta vill både Moderaterna och Folkpartiet ha mer av. De klär det i uttjänta floskler som "vi tror på Europa" respektive "ja till Europa". De borde säga "ja till större demokratiskt underskott" och "ja till fler beslut bakom stängda dörrar". Det är vad EU handlar om i dag.

UKIP:s Nigel Farage, som är en av dem som DN varnar för, har gjort den analys som DN inte gör, nämligen blottlagt kopplingen mellan de extrema federalisternas politik och det ökande stödet för högerpopulistiska och i vissa fall rasistiska partier (även vänsterextremisterna vinner mark).

EU-vurmarna har velat gå så hårt fram på så kort tid att vanliga väljare inte ens fått en chans att sätta sig in i vad alla förändringar och all maktförskjutning innebär för dem. Det finns ett utbrett folkförakt i Bryssel. Det vilar på en idé om EU som Det Historiska Projektet som den vanliga pöbeln inte har förstånd nog att begripa, och därför inte bör lägga sig i.

Därför har de flesta medlemsländer aldrig fått folkomrösta om stora fördragsändringar, och därför har enskilda medlemsländer som röstat nej påtvingats en andra omröstning.

I mina ögon är det federalisterna och de helt okritiska EU-vurmarna utan sinne för proportioner som är de farligaste extremisterna. De behandlas nämligen som rumsrena av medierna, och de sitter på makten. Dessutom är deras politik förutsättningen för att populistiska och extremnationalistiska partier ska få växtkraft.

De göder alltså de motståndare de varnar för. Kanske är det just denna motståndare de behöver för att tvinga fram "mer Europa".

5 kommentarer:

  1. Varför använder du begreppet federalism på ett förvanskande sätt som inte står de storsvenska centralisterna i SD långt efter?

    http://mises.org/media/8195/16-Freedom-and-Federalism

    Finns inte ett ännu mer utbrett folkförakt i Mälardalen där man ser centralstaten som Det Historiska Projektet och fråntagit regionparlamenten nästan all makt?

    SvaraRadera
  2. Roligt att du hamnar på ungefär samma sida som Marita Ulvskog. Vill plocka russinen ur kakan, tex EES är ok, men inte mer. Ohållbart om alla resonerar så.

    SvaraRadera
  3. Det där "plocka russinen ur kakan"-argumentet förstår jag inte. Varför ska inte Sverige delta utifrån vad som är bäst för landet, dess ekonomi och dess medborgare? Vad är bäst för oss? Det undrar såväl stater som företag när de ingår avtal.

    SvaraRadera
  4. Plocka russin ur kakan bör snarare vara normen för svenska politiker. Men de hyser inte lojalitet med oss som bor i Sverige, de suktar efter välbetalda toppjobb i EU där man inte behöver förklara sig för någon jobbig valkrets.

    Så när vi i Sverige tröttnat på våra politiker och röstar in nya och i.o.m. det ger de gamla sparken, så kommer många av de som nyss fått sparken att glida rakt in i EU-maskineriet och eventuellt får de mer makt över svenskarna som icke-folkvalda politruker i EU än när de var folkvalda i Sverige. Sunt? Smaken är väl som baken som vanligt här hos Hans?

    SvaraRadera
  5. Helt galet av Fp att sätta likhetstecken mellan EU och Europa.
    /B

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.