Putins växande aptit

Händelseutvecklingen i Ukraina är oroväckande, för att uttrycka det milt.

Krim är förlorat. Nu håller delar av östra Ukraina på att slitas loss av kriminella gäng som ockuperar polisstationer, myndighetsbyggnader och lokala parlament, kidnappar polischefer och journalister och jagar bort demonstranter för ett enat Ukraina när polisen handfallen ser på. Det är skakande hur små beväpnade grupper kan överta kontrollen på detta sätt.

Putin tittar sannolikt på och bockar av sin lista punkt för punkt. Allt går nu hans väg. Ukraina är destabiliserat. Enskilda delar vill utropa självständighet och sannolikt ansluta till Ryssland. Putin gör sitt genom att underlätta för dem att bli ryska medborgare.

Putin kan komma att svälja sitt grannland bit för bit. Han har inte gjort någon hemlighet av att han ser Kiev och Ukraina som innerst inne ryska. Målet är sannolikt att destabilisera Ukraina så mycket att landet antingen upphör att existera som suverän statsbildning, alternativt blir en rysk lydstat under en ryssvänlig president.

Omvärlden? Den gör - ingenting. Sanktioner, javisst, men det var när Krim annekterades. Sedan har västvärlden inte velat gå vidare. Tyskland är rädda för att Putin ska stänga gaskranen. USA vill inte ha ett nytt kallt krig, och absolut inte några militära äventyr. Barack Obama har därför varit pinsamt lam i både uttalanden och handling. Och övriga börja inse att det är jobbigt att bråka med en jätte som Ryssland.

Ryssland använder förstås dubbla måttstockar i allting det företar sig. Utrikesminister Sergej Lavrov kritiserar Ukraina för att kalla "fredliga demonstranter" för "terrorister". Närmast genant, givetvis, när man betänker att det är just detta som Putin gjort under sin tid vid makten. Om det är något Lavrovs chef bemästrar till fulländning, är det att slå ned på oppositionella och brännmärka vanliga demonstranter som förrädare och terrorister.

Det finns inga goda avsikter i Rysslands agerande. Ja, det är faktiskt svårt att inte dra paralleller till Hitlers uppladdning under 30-talet som slutade med att Tjeckoslovakien slukades. Då tyckte britter och fransmän att det inte var så konstigt att tyskar ville förenas med andra tyskar. Detta synsätt gav grönt ljus för intagandet av Sudetlandet och Anschluß av Österrike. Argumentationen från den ryska regimen i dag bär tydliga likheter med den tyska då. Och i likhet med dåtiden vet ingen hur långt imperialisten är beredd att gå.

Kina vacklar fortfarande och tycks osäkert på hur det ska agera. Som kinesiska bedömare uttryckte det i statliga CCTV häromkvällen går den kinesiska regeringen en besvärlig balansgång just nu. Å ena sidan vill den behålla goda relationer med USA, EU och Ryssland. Å den andra markera mot att Ryssland kränker Ukrainas nationella suveränitet.

Det är upp till västvärlden att visa att Putins agerande får svåra konsekvenser. Hittills har varken EU eller USA förmått detta. Vilket givetvis har stärkt Putin ytterligare och ökat risken för ett sönderfall och i värsta fall inbördeskrig i Ukraina.

För varje dag, varje vecka, växer Putins självförtroende. Och, i värsta fall, även hans aptit. Ibland är historielösheten hos världens mäktigaste män och kvinnor förbluffande.

Läs även:
Fröjdhpunkt