Det är ideologin Volksgemeinschaft om ett socialistiskt och konsensusellt samhälle bakom folkhemmet som gör sig påmind. M Zaremba har skrivit mycket om det:
”Med steriliseringsdebatten som klangbotten menar han, att det svenska folkhemmet har betydligt mycket mer gemensamt med nationalkonservativa tankar om Volksgemeinschaft än med socialistisk, internationell solidaritet.
För att kunna tala om ett gemensamt folk, och därmed inkludera medelklassen, säger Zaremba, måste man utgå ifrån ett väldigt homogent folk. Det betyder att man får exkludera vissa grupper, primärt handikappade och andra icke fullvärdiga medborgare (zigenare etc), men också katoliker och socialbidragstagare. Zaremba framhåller att Sverige faktiskt inte fick allmän rösträtt förrän 1945. Dessförinnan fick nämligen inte socialbidragstagare rösta, vilket åstadkoms genom att socialsekreteraren i kommunen helt enkelt strök dem ur röstlängden. Detta beslut gick inte att överklaga.
Konflikträdsla En annan del av detta är den klassiska svenska rädslan för konflikter. Eftersom alla var likadana, tyckte alla också egentligen likadant. De som inte höll med var osvenska eller sjukdomar i den svenska folkkroppen. Per Albins Hanssons justitieminister menade t ex att de som ville ha maktdelning var antidemokratiska, eftersom man då implicerade att de folkvalda kunde tycka fel.
I många andra länder, t ex i Frankrike, är det helt ok, ja t o m vanligt, att ett antal offentliga personer i samma parti offentligt tycker helt olika i viktiga frågor. I Sverige kan man knappt tycka olika om man tillhör olika partier, åtminstone inte i vissa frågor. Det är inte särskilt länge sedan det närmast ansågs som förräderi att säga att Sverige borde gå med i Nato. Fortfarande klassas gärna motstånd mot välfärdsstaten i mer än detaljer som ”nyliberalt” och därmed icke acceptabelt. Emil Uddhammar har i avhandlingen Partierna och den stora staten skildrat hur den svenska välfärdsmodellen byggdes upp under så gott som total konsensus. Man kan fundera över om det berodde på att folk verkligen var helt överens, eller om man bara tyckte att det var obehagligt med meningsmotsättningar. ”
Reinfeldts uttalande för osökt tankarna till ett berömt citat:
"When the people fear their government, there is tyranny; when the government fears the people, there is liberty."
- Thomas Jefferson
Till skillnad från västliga liberala demokratier, har den svenska välfärdsmodellen handlat om att systematiskt skapa det perfekta samhället, byggt på statlig utbildning, välfärd och kontroll, och där staten uppfostrar folket till nyktra och skötsamma medborgare.
Läs också intervjun med Reinfeldt i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18779872.ab
Tänk, vår statsminister är en av dem som med enormt medieutrymme har bäst förutsättningar att kunna sätta dit SD med sakliga argument om innehållet i politiken. Ändå försitter han den möjligheten. Gång på gång! Flosklerna haglar, men inget mer.
Det finns orsak att tro att det helt enkelt inte är en bra taktik att prata för mycket om samhällseffekterna av den bidragsfinansierade mångkulturen från MENA?
Men det är sak som slår mig när jag läser intervjun i Aftonbladet. Han pratar om att "främlingsfientligheten" ökar ju längre från "den hårda kärnan" man kommer. Var har han fått det ifrån? Det är väl snarare så att SD:s migrationspolitik stöds av de flesta svenskar som har modet att själva sätta sig in i sakfrågan och tänka efter en smula, men att de flesta har svårt att närma sig SD:s valsedel då de har köpt medias schablonbild av partiet som rasistiskt och fascistiskt. Det är dessa svenska samhällsmedborgare som är grogrunden till den framtida tillväxten och många av dem har redan bestämt sig för SD. Det är dessa statsminister anklagar för rasisterna längst ifrån "den hårda kärnan". Verklighetsfrånvaron verkar vara total.
Han pratar egentligen om den yrvakna läkaren, ingenjören, snickaren, sjuksköterskan etc, som lever sina högst ordinära liv i ett sömnigt bostadsområde någonstans i Sverige, som en efter en inser att makten och media ljuger och att bidragsfinansierad invandring både är svindyr och förödande för landet, både på lång och på kort sikt. Svårt att ta debatten med dessa verklighetens folk, nu när det börjar närma sig en miljon i antal. Lättare att sitta i Aftonbladets och SVTs intervjusoffor och avfärda dem som rasister långt ifrån det han anser vara den friserade "hårda kärnan".
Är inte det illustrerat i South Park-episoden "Douche and Turd"?
http://en.wikipedia.org/wiki/Douche_and_Turd
Spooner t.ex. skrev i sin berömda No Treason att folk mest röstar i självförsvar:
”“In truth, in the case of individuals, their actual voting is not to be taken as proof of consent, even for the time being. On the contrary, it is to be considered that, without his consent having even been asked a man finds himself environed by a government that he cannot resist; a government that forces him to pay money, render service, and forego the exercise of many of his natural rights, under peril of weighty punishments. He sees, too, that other men practise this tyranny over him by the use of the ballot. He sees further, that, if he will but use the ballot himself, he has some chance of relieving himself from this tyranny of others, by subjecting them to his own. In short, he finds himself, without his consent, so situated that, if he use the ballot, he may become a master; if he does not use it, he must become a slave. And he has no other alternative than these two. In self-defence, he attempts the former. His case is analogous to that of a man who has been forced into battle, where he must either kill others, or be killed himself. Because, to save his own life in battle, a man attempts to take the lives of his opponents, it is not to be inferred that the battle is one of his own choosing. Neither in contests with the ballot—which is a mere substitute for a bullet—because, as his only chance of self-preservation, a man uses a ballot, is it to be inferred that the contest is one into which he voluntarily entered; that he voluntarily set up all his own natural rights, as a stake against those of others, to be lost or won by the mere power of numbers. On the contrary, it is to be considered that, in an exigency into which he had been forced by others, and in which no other means of self-defence offered, he, as a matter of necessity, used the only one that was left to him.
“Doubtless the most miserable of men, under the most oppressive government in the world, if allowed the ballot, would use it, if they could see any chance of thereby meliorating their condition. But it would not, therefore, be a legitimate inference that the government itself, that crushes them, was one which they had voluntarily set up, or ever consented to.”
Det är ideologin Volksgemeinschaft om ett socialistiskt och konsensusellt samhälle bakom folkhemmet som gör sig påmind. M Zaremba har skrivit mycket om det:
SvaraRadera”Med steriliseringsdebatten som klangbotten menar han, att det svenska folkhemmet har betydligt mycket mer gemensamt med nationalkonservativa tankar om Volksgemeinschaft än med socialistisk, internationell solidaritet.
För att kunna tala om ett gemensamt folk, och därmed inkludera medelklassen, säger Zaremba, måste man utgå ifrån ett väldigt homogent folk. Det betyder att man får exkludera vissa grupper, primärt handikappade och andra icke fullvärdiga medborgare (zigenare etc), men också katoliker och socialbidragstagare. Zaremba framhåller att Sverige faktiskt inte fick allmän rösträtt förrän 1945. Dessförinnan fick nämligen inte socialbidragstagare rösta, vilket åstadkoms genom att socialsekreteraren i kommunen helt enkelt strök dem ur röstlängden. Detta beslut gick inte att överklaga.
Konflikträdsla
En annan del av detta är den klassiska svenska rädslan för konflikter. Eftersom alla var likadana, tyckte alla också egentligen likadant. De som inte höll med var osvenska eller sjukdomar i den svenska folkkroppen. Per Albins Hanssons justitieminister menade t ex att de som ville ha maktdelning var antidemokratiska, eftersom man då implicerade att de folkvalda kunde tycka fel.
I många andra länder, t ex i Frankrike, är det helt ok, ja t o m vanligt, att ett antal offentliga personer i samma parti offentligt tycker helt olika i viktiga frågor. I Sverige kan man knappt tycka olika om man tillhör olika partier, åtminstone inte i vissa frågor. Det är inte särskilt länge sedan det närmast ansågs som förräderi att säga att Sverige borde gå med i Nato. Fortfarande klassas gärna motstånd mot välfärdsstaten i mer än detaljer som ”nyliberalt” och därmed icke acceptabelt. Emil Uddhammar har i avhandlingen Partierna och den stora staten skildrat hur den svenska välfärdsmodellen byggdes upp under så gott som total konsensus. Man kan fundera över om det berodde på att folk verkligen var helt överens, eller om man bara tyckte att det var obehagligt med meningsmotsättningar. ”
http://www.smedjan.com/etta.asp?sida=display&nr=409
Under förutsättning att folket tycker som politikerna ja och det är inte jag så säker på att de gör
SvaraRaderaHaha, ja precis likadant som alla tjänar på att debatten lägger sig.
SvaraRadera// Arg liberal EU kritiker
> Under förutsättning att folket
SvaraRadera> tycker som politikerna ja och
> det är inte jag så säker på att
> de gör
Varför röstar de då på (de sittande) politikerna, igen och igen och igen?
Reinfeldts uttalande för osökt tankarna till ett berömt citat:
SvaraRadera"When the people fear their government, there is tyranny; when the government fears the people, there is liberty."
- Thomas Jefferson
Till skillnad från västliga liberala demokratier, har den svenska välfärdsmodellen handlat om att systematiskt skapa det perfekta samhället, byggt på statlig utbildning, välfärd och kontroll, och där staten uppfostrar folket till nyktra och skötsamma medborgare.
SvaraRaderaLäs också intervjun med Reinfeldt i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18779872.ab
Tänk, vår statsminister är en av dem som med enormt medieutrymme har bäst förutsättningar att kunna sätta dit SD med sakliga argument om innehållet i politiken. Ändå försitter han den möjligheten. Gång på gång! Flosklerna haglar, men inget mer.
Det finns orsak att tro att det helt enkelt inte är en bra taktik att prata för mycket om samhällseffekterna av den bidragsfinansierade mångkulturen från MENA?
Men det är sak som slår mig när jag läser intervjun i Aftonbladet. Han pratar om att "främlingsfientligheten" ökar ju längre från "den hårda kärnan" man kommer. Var har han fått det ifrån? Det är väl snarare så att SD:s migrationspolitik stöds av de flesta svenskar som har modet att själva sätta sig in i sakfrågan och tänka efter en smula, men att de flesta har svårt att närma sig SD:s valsedel då de har köpt medias schablonbild av partiet som rasistiskt och fascistiskt. Det är dessa svenska samhällsmedborgare som är grogrunden till den framtida tillväxten och många av dem har redan bestämt sig för SD. Det är dessa statsminister anklagar för rasisterna längst ifrån "den hårda kärnan". Verklighetsfrånvaron verkar vara total.
Han pratar egentligen om den yrvakna läkaren, ingenjören, snickaren, sjuksköterskan etc, som lever sina högst ordinära liv i ett sömnigt bostadsområde någonstans i Sverige, som en efter en inser att makten och media ljuger och att bidragsfinansierad invandring både är svindyr och förödande för landet, både på lång och på kort sikt. Svårt att ta debatten med dessa verklighetens folk, nu när det börjar närma sig en miljon i antal. Lättare att sitta i Aftonbladets och SVTs intervjusoffor och avfärda dem som rasister långt ifrån det han anser vara den friserade "hårda kärnan".
Sanningen kommer att segra. Men när?
@ Amnexis
SvaraRaderaHelt riktigt.
Vi har inget välfärdsstatsproblem, men ett fri rörlighets-problem.
När människorna och systemen krockar, är det människorna och inte systemen vi bör begränsa.
@ Anonym 27 april 2014 11:22
SvaraRaderaÄr inte det illustrerat i South Park-episoden "Douche and Turd"?
http://en.wikipedia.org/wiki/Douche_and_Turd
Spooner t.ex. skrev i sin berömda No Treason att folk mest röstar i självförsvar:
”“In truth, in the case of individuals, their actual voting is not to be taken as proof of consent, even for the time being. On the contrary, it is to be considered that, without his consent having even been asked a man finds himself environed by a government that he cannot resist; a government that forces him to pay money, render service, and forego the exercise of many of his natural rights, under peril of weighty punishments. He sees, too, that other men practise this tyranny over him by the use of the ballot. He sees further, that, if he will but use the ballot himself, he has some chance of relieving himself from this tyranny of others, by subjecting them to his own. In short, he finds himself, without his consent, so situated that, if he use the ballot, he may become a master; if he does not use it, he must become a slave. And he has no other alternative than these two. In self-defence, he attempts the former. His case is analogous to that of a man who has been forced into battle, where he must either kill others, or be killed himself. Because, to save his own life in battle, a man attempts to take the lives of his opponents, it is not to be inferred that the battle is one of his own choosing. Neither in contests with the ballot—which is a mere substitute for a bullet—because, as his only chance of self-preservation, a man uses a ballot, is it to be inferred that the contest is one into which he voluntarily entered; that he voluntarily set up all his own natural rights, as a stake against those of others, to be lost or won by the mere power of numbers. On the contrary, it is to be considered that, in an exigency into which he had been forced by others, and in which no other means of self-defence offered, he, as a matter of necessity, used the only one that was left to him.
“Doubtless the most miserable of men, under the most oppressive government in the world, if allowed the ballot, would use it, if they could see any chance of thereby meliorating their condition. But it would not, therefore, be a legitimate inference that the government itself, that crushes them, was one which they had voluntarily set up, or ever consented to.”
http://www.lewrockwell.com/1970/01/lysander-spooner/no-treason-the-constitution-of-no-authority/