Det luktar Fi(s)

Partiet med det krångligaste av alla partinamn, Feministiskt initiativ, får 2 procent av partisympatierna i Metro/Yougovs senaste mätning.

Femnisterna jublar. Men jag tror inte att vi ska ta denna enskilda mätning på alltför stort allvar. I den senaste Sifomätningen fick gruppen "övriga" drygt 2 procent. Där ingår även Piratpartiet, Nationaldemokraterna och en mängd andra partier. Det är också noterbart att Sverigedemokraterna ligger markant högre i Yougovs mätning jämfört med Sifos (11,4 mot 8,3 procent). Ingen annanstans har Fi fått sådana här siffror.

Men. Det råder föga tvekan om att Fi har vind i seglen och att feministerna andas morgonluft just nu. Om vi för ett ögonblick ska anknyta till mediernas gullande med Miljöpartiet kan vi konstatera att även Fi är ett parti som haft en väldigt bekvämt resa under lång tid.

All publicitet har varit god publicitet. Gudrun Schyman har inbjudits till TV-soffor i en omfattning som ingalunda motsvarar partiets storlek. För att ytterligare hjälpa Fi kommer Yougov från och med majmätningen börja särredovisa partiet, trots att det varken finns representerat i riksdagen eller Europaparlamentet.

I likhet med MP ses Fi som ett "neutralt alternativ", ett parti som strider för "goda" frågor som ingen egentligen kan vara emot. Det finns en snällhetsfaktor som gör det svårt för motståndarna. Naturligtvis är det precis denna bild som partiet vill upprätthålla. Inte bilden av instabila manshatare som vill styra och ställa i människors privatliv, som vill feminisera mannen och göra hela Sverige till ett radikalfeministiskt laboratorium.

Nej, det är de mjuka frågorna som lyfts fram. Högre löner i kvinnodominerade yrken och rätt till heltid. Våld mot kvinnor är en annan fråga som Fi varit väldigt aktivt i, vilket är smart för ett populistiskt parti. Även här är det nämligen svårt att stå i andra ringhörnan. Ingen är för våld mot kvinnor, men den som argumenterar mot Fi:s förslag på omvänd bevisbörda i sexualbrottmål riskerar att framställas som en person som inte ser våldet som ett problem. Samma problematik brottas vi med i sexhandelsdiskussionen.

En feministisk valframgång, även om den inte räcker till riksdagen, skulle kunna vara det sämsta som hänt jämställdheten i Sverige sedan Margareta Winbergs dagar. Ett starkare Fi kan nämligen få de etablerade partierna att anamma delar av dess politik.

Lite sund granskning från medierna vore ett inte helt orimligt krav såhär i valtider. Men det är inget vi lär få se innan september. I takt med att en rödgrön seger ser allt säkrare ut kan vissa vänsterväljare lockas att lägga en röst på Fi eftersom de inte anses riskera chanserna för en ny regering.

Efter valet kommer alla antifeminister där ute ha all anledning att börja fundera över hur oppositionen bäst ska organiseras. Så här kan det inte fortsätta. Vi behöver bli en mycket mer röststark grupp.