Snowden gav oss chansen - nu måste vi göra vårt

Edward Snowden gjorde en historisk insats när han lät världen få veta hur den amerikanska underrättelsetjänsten övervakar inte bara amerikaner utan alla uppkopplade människor överallt. Dess kapacitet att övervaka och avlyssna i stort sett vem som helst, när som helst, är skakande.

Världen behövde få veta. Och trots att Snowden av amerikanska politiker utpekats som landsförrädare har hans avslöjanden faktiskt även tvingat högsta ort att tänka till. Barack Obama har mottagit inte mindre än 46 förändringsförslag som ska sätta spärrar för vad NSA får göra, bland annat beträffande metadata.

Vilka konkreta resultat som kommer ur dessa förslag återstår att se. Obama ska ha pratat med NSA, som givetvis inte vill se några inskränkningar över huvud taget. Slutresultatet blir troligen en halvhjärtad kompromiss för att söka tysta kritikerna utan att bråka för mycket med "patrioterna" hos NSA.

Det Snowden gjorde var viktigt för demokratin. Hans läckor har redan påverkat hur vi ser på riskerna att det moderna samhällets teknik missbrukas. Inte bara av illsinnade diktaturer utan av våra folkvalda regeringar i väst. I USA har NSA utvecklats till ett slags stat i staten och tillåtits svälla utom kontroll, med antiterrorarbete som ledord. Ingen har haft fullständig insyn i dess arbete och metoder, vilket är skrämmande.

I Sverige har vi en betydligt mindre underrättelsetjänst. Men insynen är faktiskt ännu sämre här. Vi har inga offentliga utfrågningar av företrädare för FRA. Och FRA tackade torrt nej till en utfrågning när Europaparlamentet kallade. De vill inte svara på frågor. Det enda vi får som svar på Snowdens avslöjanden om att FRA överträder sina befogenheter, är plattityder från ett antal ministrar. Det är en direkt ovärdig reaktion på de övergrepp som nu har lagts i öppen dager.

Snowdens läckor har inte bara visat hur sårbar den lilla människan är i det moderna samhället. De har påmint oss om att även en folkvald regering rutinmässigt kan begå brott mot sin befolkning, ljuga om det och sedan slingra sig som en mask på kroken när allting avslöjas inför öppen ridå. Och att den som har så kallat rent mjöl i påsen har allt att frukta från en utveckling där staten har möjlighet och rätt att kartlägga medborgarna in på bara skinnet.

Samtidigt är alla regeringar, demokratiska eller inte, i behov av ett visst folkligt stöd. Det är här du och jag kommer in. Den svenska regeringen hade inte kunnat tiga på detta sätt om folkets rop efter svar hade ekat utanför riksdagshuset. Om protesterna lamslagit inrikespolitiken.

Det är vi som har möjliggjort för riksdag och regering att komma undan ansvaret i vår tids största övervakningsskandal. Tänkbara orsaker till de uteblivna protesterna har jag dryftat tidigare. De handlar i huvudsak om en kombination av frågan tekniska karaktär kombinerat med en naivitet. Rent mjöl i påsen-argumentet är tyvärr väldigt vanligt ute i stugorna.

Här finns jobb att göra. Vi kan inte skylla på att frågan är för teknisk. Vi måste helt enkelt hitta sätt att förklara övervakningsfrågorna på ett sätt som människor förstår. Det kommer de ansvariga politikerna nämligen aldrig göra. Deras mål är att hålla folk okunniga.

Det är den personliga integriteten och demokratins kärna som står på spel här. Vi får inte sjabbla bort den chans vi har fått av Edward Snowden. Denna möjlighet kommer kanske aldrig igen.