Dags att vända Atlantångaren nu

Den svenska skolan tornar upp som nästa års stora valfråga. Den senaste Pisastudien visar att Sverige är det OECD-land som rasar snabbast beträffande kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Svensk skola ligger nu under OECD-snittet.

Siffrorna är inte så överraskande utan tvärtom en del av en mångårig trend. Men det har nog aldrig varit så illa som det är just nu. Oppositionen skyller på regeringen. Utbildningsministern skyller på kommunerna. Men även om kommunerna har ansvaret för skolan är det riksdag och regering som bär det största ansvaret efter alla förändringar de senaste 20 åren som kastat svensk skola in i ett veritabelt kaos.

Men Jan Björklund har rätt när han hävdar att de reformer som regeringen genomfört inte har hunnit ge resultat och därför inte kan ges skulden för de dåliga resultatet i studien. Först om kanske tio år kan vi troligtvis se effekterna av Alliansens skolpolitik. Risken med oppositionens höga tonläge är att den vid ett maktskifte ger sig på att förändra skolan igen. Det som behövs nu är arbetsro och kontinuitet.

Överlag dominerar Asien i Pisa-studien, och allra överst hittar vi Sydkorea. Ändå tror jag inte att lösningen på den svenska skolans våndor är att kopiera den sydkoreanska hets- och korvstoppningsmodellen. Den ger månne goda resultat i studier som denna, men bejakar inte elevernas kreativa sidor. Många asiatiska elever har över huvud taget svårt att tänka kritiskt och kreativt. Dessutom har Sydkorea världens högsta självmordsfrekvens bland unga (strax före Japan), vilket tros ha mycket med den enorma pressen i skolan att göra. Det finns kort sagt uppenbara baksidor med det sydkoreanska studiesystemet som också måste beaktas.

Det går att ifrågasätta värdet av sådana här globala studier. Men det är uppenbart för de flesta att den svenska skolan dras med stora problem. Lägre resultat i grundskolan påverkar de högre studierna. Lärarna på högskole- och universitetskurser berättar förfärade hur de vant sig vid att inleda grundkurserna med att repetera sådant som eleverna egentligen förutsätts kunna efter gymnasiet. Enligt vissa lärare har elevernas kunskaper fallit så dramatiskt, att de har svårt att förstå tentainstruktioner och att själva författa en längre text.

Det ser således väldigt illa ut. Den där Atlantångaren som Jan Björklund hävdar tar så lång tid att vända, behöver börja gira snart nu.