Bergwall i rätten - dags att sätta punkt!

Dagens förhandling i förvaltningsrätten i Falun blev något av en rysare. Rätten ska ta ställning till om tvångsvården av Sture Bergwall på Säters rättspsykiatriska klinik ska fortsätta. Säter har förordat att så ska ske. Bergwall argumenterade i dag genom sin advokat Thomas Olsson för att han snarast ska bli frisläppt alternativt få en oberoende bedömning.

Säters överläkare Vladislav Ruchnik argumenterade för fortsatt tvångsvård (men öppnade faktiskt i en intervju med Aftonbladet för en utslussning i samhället). Thomas Olsson lyckades på sitt sedvanligt torra och sävliga sätt inte bara såga argumenten sönder och samman utan också blottlägga de absurditeter som ligger till grund för dem.

Han upprepade sambanden mellan Bergwalls narkotikamissbruk, sanktionerat av personalen på Säter, och de fantasifulla berättelser som fick svensk och norsk polis att slå knut på sig själva i jakten på nedgrävda människorester som aldrig fanns. Det fanns alltså en tydlig koppling mellan morderkännandena och biverkningarna av de bensodiazepiner som Bergwall fick i enorma doser. När medicineringen upphörde, när Bergwall blev drogfri, upphörde också berättandet om hemska mord. Kliniken var högst delaktig i skapandet av seriemördaren Thomas Quick, vilket ytterligare stärker behovet av en oberoende bedömning av Bergwalls psykiska hälsa.

Olsson hänvisade i flera fall till domar i Europadomstolen. Det kan tyckas lite desperat att behöva göra det, men frågan är hur förvaltningsrätten ska kunna överpröva dessa mot en så skral bakgrund.

I ett flertal rättsfall har Europadomstolen fastslagit att det vid tvångsvård av en människa måste finnas en ”tillförlitlig och oberoende bedömning” som grund. För fortsatt tvångsvård måste den störning som tidigare låg till grund för vården anses kvarstå.

I ett fall som Olsson lyfte fram fastslog Europadomstolen att en 11 månader gammal utredning var ”inaktuell” och att patientens rättssäkerhet äventyras om en bedömning är så gammal. I Bergwalls fall härrör de utlåtanden som ligger till grund för bedömningen om fortsatt tvångsvård från 1991 och 1970 och är därmed 20 respektive 40 år gamla. Mycket har hänt inom psykiatrin under dessa år, och bedömningarna äger således ingen som helst relevans i dag. 1970 betraktades som bekant homosexualitet som en psykisk störning. 

Det finns ingenting som tyder på att Sture Bergwall är det minsta farlig i dag eller att risken för återfall skulle vara hög. Det enda rimliga är att han får en ny bedömning gjord av en person som inte har någon koppling till Säters sjukhus. Rimligen kommer denna nya utredning visa att Bergwall är tillräckligt frisk för att släppas ut i samhället igen, precis som var på väg att ske innan han började erkänna över 30 mord.

Det är dags att sätta punkt för denna fars nu. Förvaltningsrätten kan bara fatta ett rimligt beslut, och det är att erbjuda Bergwall en ny rättspsykiatrisk bedömning. Allt annat vore att delta i detta stora rätts- och vårdövergrepp.