En amerikansk världsordning

En demokratisk världsordning kan aldrig ledas av auktoritära regimer som den ryska eller kinesiska. USA:s styrka är däremot en motvikt mot Kina, precis som den höll Sovjetimperiet i schack under kalla kriget. Medan USA faktiskt önskar ett Syrien där mänskliga rättigheter respekteras har Moskva inget intresse av det.

DN gör en Kalla kriget-analys av USA:s roll i världen. Det är månne lämpligt att göra det på just den dag då Barack Obama anländer till Sverige och det ska gullas lite extra.

Samtidigt erkänner DN att USA "ibland" använder sin makt "på ett skrämmande sätt", och exemplifierar detta med den hemliga övervakning som Edward Snowden gjort allmänheten uppmärksam på, Guantánamo samt de otaliga drönarattacker som fredspristagaren Obama uppskattar.

DN, media och världen måste påminnas om att stormakter inte har vänner, de har intressesfärer. Det är därför USA i tid och otid stöder vissa tyranner medan de satsar ohemula summor på att avsätta andra. Samtidigt som USA avsatte Saddam Hussein, var administrationen kompis med militärdiktatorn Pervez Musharraf, Egyptens ledare Hosni Mubarak och, givetvis, shejkerna i det demokratiska föredömet Saudiarabien.

När Obama efter mötet med Reinfeldt kommer att tala gott om Sverige är det inte för att han gillar detta land utan för att hans administration kan utnyttja den svenska underdånigheten som en pro-amerikansk röst i EU. Det fungerade väl häromsistens när Sverige tillsammans med Storbritannien blockerade EU från att diskutera NSA:s hemliga övervakning med amerikanerna. Även ett litet lojalt land kan visa sig nyttigt.

Det vore intressant att veta vilket slags motvikt i världen som DN anser att USA är eller bör vara mot Kina. I vilka sammanhang behövs en motvikt? I situationen på den koreanska halvön? I konflikten mellan Kina och Japan om Fiskaröarna (Diaoyudao, 钓鱼岛)? Kina söker, i alla fall i nuläget, ingen expansion med militära medel. Landet jagar framför allt råvaror och, precis som andra stormakter, ökat inflytande. I likhet med USA utgår såväl Kina som Ryssland från sina intressen när de agerar på världsarenan. Det är naivt att tro att just amerikanska intressen råkar sammanfalla med världsmedborgarnas.

Det skäl som John Kerry angav i gårdagens debatt i den amerikanska senatens utrikesutskott, var framför allt att USA skulle tappa i anseende om det inte stod vid sitt ord och attackerade Syrien. Det har väldigt lite med mänskliga rättigheter men mer med stormaktspolitik att göra. I så måtto är Syrien är ett utmärkt exempel på vad amerikansk utrikespolitik alltid handlar om.

USA är inte intresserat av en demokratisk världsordning, den söker en amerikansk.