För tio år sedan omkom min far och bror i en olycka. På ett ögonblick blev livet för oss efterlevande helt annorlunda. Det har varit tio år av sorg, ilska och frustration men också av kärlek, vänskap och nyfunnen livsglädje.
Under dessa tio år har jag lärt mig mycket, men den största lärdomen är nog att livet kan bli bra igen efter en traumatisk händelse - ja, till och med bättre än det var innan. Det var en helt orimlig tanke kort efter dödsbeskedet.
Livet går vidare och behöver inte alls bli så tokigt. Det blir bara annorlunda än vad det annars hade blivit. Erfarenheten av en anhörigs död satte för min del ett perspektiv på tillvaron som jag saknat innan. Det har gett mig en ödmjukhet som jag annars hade saknat.
Jag tror att det mesta handlar om inställning. När det ofattbara sker och ens närmaste plötsligt försvinner är den första känslan misstro. När chocken släpper börjar sorgen att komma och med tiden kommer saknaden, som man inte blir av med utan helt enkelt får lära sig att leva med. Alla känslor och sinneslägen är acceptabla, även bitterhet. Men jag tror att det är viktigt att inte fastna i bitterheten utan lyckas lämna den bakom sig.
För mig var det tidigt viktigt att acceptera den nya verkligheten och bara se framåt. Bryta upp från det gamla, skaffa nya bekantskaper och intressen, byta bostadsort. Jag tog mig vidare tack vare min mor och en väldigt speciell vän som valde att kliva in och ställa upp till hundra procent. För detta kommer jag för alltid stå i tacksamhetsskuld.
Det jag egentligen vill förmedla med denna lite förvirrade text är att det går att ta sig vidare. Även om det inte verkar så i början. Smärta och förluster är en del av livet, och de gör de lyckliga stunderna desto vackrare.
Jag har liknande erfarenheter själv. Kübler-Ross var inte helt ute och cyklade med sin modell (denial, ager, bargaining, depression, acceptance). När man väl kommer till det sista stadiet är saker och ting rätt bra igen. Jag är glad att du har kunnat gå vidare!
SvaraRadera
SvaraRaderaJag har läst en del Buddhism dom senaste åren (men jag är inte så bra på att praktisera än så länge)dom insikter det gett mig har varit värdefulla och utgör för första gången i mitt liv en väg som är oavhängig allt annat.
tack för att du delade med dig av detta.Nu tror jag att jag förstår bakgrundsbilden till din blogg och varför den är där den är.
Kuan Yin said, "There is no birth and no death. Nothing can be born and nothing can die."
Example: A wave on the ocean has a beginning and an end, the wave is full of water but it is empty of a separate self. Each wave is born and is going to die but the water is free from birth and death. There is only continuation.