Vad vill Xi och Li?

Det slutliga kinesiska maktskiftet, på personnivå märk väl, sker nu i mars. Folkkongressen samlas i dag och under tio dagar framåt. Hu Jintao och Wen Jiabao lämnar över president- och premiärministerposterna till Xi Jinping och Li Keqiang. Xi blir då partiordförande, ordförande för militärkommissionen och ordförande för Folkrepubliken Kina (mer känt som president). Vilka som tar de övriga platserna i regeringen är mer oklart. Framför allt posten som utrikesminister är intressant.

Precis som mången gång tidigare var Wen öppenhjärtlig i sitt tal. Han utpekade korruptionen och miljöförstöringen som de två stora bekymren för Kina. Detta är i sig en direkt kritik mot Kommunistpartiet, som ju regerat landet ostört sedan 1949. Wen, vars enorma förmögenhet i fjol avslöjades av New York Times, har blivit populär bland vanliga medborgare just för att han vågat vara kritisk.

Det är möjligt att detta bara är en roll han blivit tilldelad, ett slags good cop bland alla bad cops i KKP. Eller så har Wen bara tagit tillfället i akt, i den maktposition som premiärministerposten erbjudit honom, att faktiskt säga några väl valda sanningar. Wen har trots allt blivit censurerad vid ett flertal tillfällen.

Xi och Li har stora utmaningar framför sig. Miljön och korruptionen är, precis som Wen säger, de två viktigaste frågorna under de kommande tio åren. Xi har redan gjort vissa kosmetiska åtgärder genom att ställa in banketter och gett statliga tjänstemän direktiv om att inte bo på lyxhotell när de reser.

Emellertid måste det nya ledarskapet även våga avpolitisera rättsväsendet. Ett första steg vore att avskaffa arbets- och omskolningslägren (láojiào, 劳教, ungefär: arbeta, lära), dit människor skickas helt utan rättslig prövning. I den mer liberala Guangdongprovinsen planerar ledningen att lägga ned lägersystemet under året. Månne kan detta skapa ringar på vattnet.

Samtidigt varnar bedömare för en kinesisk fastighetsbubbla. Och tillväxtsiffrorna anses uppblåsta. Kina har av Shanghaiekonomen Andy Xie (谢国忠, Xiè Guózhōng) kallats för en hybridekonomi, "med statligt huvud och privat svans". Åsikterna om hur länge denna modell kan hålla går isär.

Än finns inget som tyder på att de nya ledarna kommer att göra några markanta omprövningar av den politik som förts under Hu och Wen. Däremot är nog Xi och Li väl medvetna om att korruptionen börjar bli ett mycket stort problem - även för makteliten. Den får landet att ruttna inifrån och kan på sikt komma att riskera partiets maktinnehav när människor helt tappar förtroendet för systemet.