Sexhandel: Graden av frivillighet spelar roll

Man ska vara noggrann med orden. Ord kan upplysa, men de kan också förvilla och förvanska.

När DN beskriver ett sexhandelsfall i Göteborg sätter de rubriken "Kvinnor offer för ny liga" och beskriver i ingressen hur en "liga ... tagit kvinnor från Östeuropa till Sverige för att utnyttjas som prostituerade". Det låter som människohandel. Kvinnorna beskrivs ju som offer redan i rubriken. DN förstärker den tanken ytterligare genom att direkt i artikelns inledning dra en parallell till ett tidigare uppmärksammat människohandelsfall med rumänska kvinnor.

Problemet är att det inte rör sig om människohandel den här gången. Enligt vice chefsåklagaren har det inte förekommit något våld eller tvång. Han tycker bara att situationen är "illa nog". Genom hela artikeln dras ändå paralleller till det tidigare människohandelsfallet, trots att det enligt åtalet inte verkar finnas några direkta likheter annat än att sexsäljarna kommer från Östeuropa.

Det är svårt att säga så mycket utan insyn i detaljerna i ärendet. Men enligt Stadsmissionen i Göteborg har många av de som kommer till Sverige för att sälja sex andra jobb i hemlandet. Sålunda ser de möjligheten att öka sina inkomster. Vilket är deras rätt och val. De är inte tvungna att komma hit för att sälja sex. Ändå beskrivs de som utnyttjade och offer i stora svenska medier.

Just där har vi den feministiska diskursen. Det är ingen slump att DN:s journalister använder ord som "offer", "utnyttjad" och "prostituerad". Detta är begrepp som beskriver en underordning, givetvis en kvinnlig sådan, och ett tydligt maktförhållande. Enligt den radikalfeministiska övertygelsen kan ingen sälja sex av egen fri vilja, och säljaren är alltid i ett underläge gentemot köparen. Följaktligen är alla sexsäljare offer och utnyttjade i någon mån.

I regeringens utredning om sexköpslagen (läs tidigare bloggpost om den här) benämns sexsäljarna som "utnyttjade i prostitution". Enligt utredaren ansågs "sexsäljare" för positivt laddat eftersom det kunde ge intrycket av att viss sexhandel sker frivilligt. Den feministiska diskursen på området har verkligen slagit igenom.

Ord har betydelse. Vi måste tydliggöra vikten av att skilja mellan frivillighet och tvång. Det går alltid att diskutera grader av frivillighet, men utan en respekt för människors olikheter och prioriteringar blir allt detta ointressant. Då kan man hävda att allt sexarbete är en form av utnyttjande, en del i de patriarkala strukturerna. Vilket görs med stor framgång i Sverige.

Det sexköpslagen har gjort är att sudda ut de relevanta gränserna mellan tvång och frivillighet. De är inte längre relevanta eftersom sexköp alltid är olagligt, oavsett om sexarbetaren säljer sex av egen vilja eller tvingas till det. Som synes finns det i medierna en vilja att söka sudda ut gränserna ytterligare genom att utmåla alla sexsäljare som inte bara utnyttjade utan (säkert, förmodligen) utsatta för någon sorts människohandel.

Här har således den mest enkelspåriga radikalfeministiska linjen vunnit över den mer problematiserande linje som drivs av bland andra socialantropologen Petra Östergren. Det är nog så deprimerande.