Det var i en intervju i Dagens Nyheter som migrationsminister Tobias Billström fick frågor om papperslösas rätt till skolgång och flyktingar som får hjälp att gömma sig. Han tog avstånd från papperslösas rätt till att gå i gymnasiet, uppenbarligen för ögonblicket omedveten om att regeringens överenskommelse med Miljöpartiet innebär just denna rätt, genom att fråga sig vilket steg som i så fall blir nästa. Ska papperslösa även ha rätt att studera på högskola och universitet? Billström tänkte förmodligen på egen hand för en stund, och det ska man inte göra som minister.
Mest uppmärksamhet fick emellertid Billström för en passage i ett resonemang om det felaktiga i att gömma flyktingar. Denna grupp gömmer sig inte oftast hos blonda och blåögda damer i 50-60-årsåldern som bara vill dem väl, menade ministern, utan hos egna landsmän som inte sällan utnyttjar dem på olika sätt.
Ja, det var väl inte så smidigt uttryckt. Som en medievan person hade Billström kunnat uttrycka sig på ett sätt som inte gav dåliga vibbar. Men lyssnar man till hela resonemanget framgår det att han påtalar riskerna med att papperslösa exploateras av sina egna landsmän och blir en extrem låglönegrupp.
Givet vilken het stol han sitter på måste sägas att Billström har skött sig utomordentligt. Att han sitter kvar är bevis nog för det. Minsta snedsteg kan ju leda till (den politiska) döden. Fadäser som denna kan bli kostsamma, men de fäller honom knappast som minister.
Fredrik Reinfeldt försvarade så sent som i går kväll i SVT:s Agenda regeringens migrationspolitik och att polisen måste få söka efter dem som befinner sig i landet illegalt. Det torde inte vara så kontroversiellt. Inget parti i riksdagen, påminde statsministern, vill ju ha fri invandring. Så är det.
Vi hade kunnat ha en givande diskussion om hur migrationens utmaningar ska mötas och dess möjligheter tas tillvara. Vi hade kunnat diskutera hur trösklarna till arbetsmarknaden ska sänkas, hur en invandrad person snabbast ska komma ut i egen stabil försörjning och hur bostadskrisen ska tacklas.
I stället får vi nu en het diskussion om Tobias Billströms uttalande om "blonda och blåögda" damer. Den kommer naturligtvis inte leda någonstans. Aftonbladet hävdar att migrationsministern är rasist. Moderaterna tar honom säkert i örat internt. Billström ber om ursäkt. Miljöpartiet hävdar att den redan generösa flyktingpolitiken måste bli ännu mer generös. Och i slutändan har vi inte tagit ett enda steg framåt.
Billströms rasism är inte mindre väsentlig än den som uttryckas av nazisterna som driver Avpixlat.
SvaraRadera"Men lyssnar man till hela resonemanget framgår det att han påtalar riskerna med att papperslösa exploateras av sina egna landsmän och blir en extrem låglönegrupp."
SvaraRaderaOch det skulle vara ett större problem än att Billströms parti gjort ALLA arbetslösa till billig roterande skattefinansierad arbetskraft åt företag som själva inte bidrar med mer pengar till administration? Sök problemen där dom är.
Och det skulle vara ett större problem än trösklarna och de politiskt konstgjort stela arbetsmarknadsreglerna som gör folk arbetslösa från första början...
RaderaDu gillar skedmatande av företag med dina pengar?
SvaraRaderaHar det gjort dig fri?
Micke gillar skedmatande i kumpansocialism med hans pengar?
RaderaHar det gjort honom fri?
Egentligen finns det bara tre vägar att gå i migrationsfallet i ett land med sådana socioekonomiska system som Sverige;
SvaraRaderaLinje I: Betydligt mindre allmän välfärd och mindre rättighet och trygghet för ansällda.
Följder: Invandringstrycket kan lämnas oåtgärdat. Fler (förhoppningsvis) kommer i arbete och de sociala problem vi ser i utanförskapsområdena mildras till följd av detta. LO och lägre tjänstemän sitter i detta fall med svarte petter, då i princip hela välfärdsstaten avskaffats och ersatts av ett system liknandes det i USA.
Linje II: Invandingsflödet skärs ner med i alla fall 70-80%, parat med allmän rationalisering av samtlig offentlig verksamhet.
Följder: Den politiska kostnaden för att göra detta blir hög, och regeringsarbetet blir svajigt. De sociala problemen i utanförskapsområdena (förhoppningsvis) mildras på grund av minskat tryck på socio-arbetsmarkandsmässiga myndigheter. Välfärdsstaten kan behållas i sin nuvarande form. Arbetsmarknadens villkor likaså.
I detta fall sitter asylsökande med svarte petter; då de med all sannorlikhet kommer att lastas på Herculesflygplan och tippas av i Somalia igen.
Linje III: Kombination av ovanstående; ex, kan trycket minskas med 30-40% och delar av välfärds och trygghetsjänsterna (som rätt till full pension utan att ha arbetat i landet) blir kraftigt villkorad.
Följder: Svarte petter pendlar nu mellan invandrare och den nedersta delen av bla. LO kollektivet, som får sina löner dumpade, och tillträde till vissa välfärdsfunktioner villkorade.
Det är bara att välja. Inget av alternativen är överdrivet roliga, men sitvationen har nu eskalerat till ett sådant stadium så att det inte finns snygga utvägar kvar. Vi kan oavsett inte hålla på nuvarande linje, vilket innebär, när allt är sagt och gjort, att den svenska skattebetalaren konstant sitter med svarte petter. Inte undra på att de då faller för SD, som rider på den växande svenska viljan att undersöka kortleken närmare...
Varför skulle en decentralisering med en frivillig välfärd och en lika rörlig arbetsmarknad som i Danmark - dvs linje 1 - vara så olustigt?
RaderaDärför att det skulle innebära att du förlorar din försörjning?
SvaraRadera