Desperat kamp för att rädda europrojektet

Eurokrisen är definitivt över, har vi fått höra från såväl eurokrater som ekonomisk-politiska bedömare den senaste tiden.

Den som ville kunde ju tro på det. I själva verket har kriser i euroområdet blivit ett slags normaltillstånd. Det senaste kapitlet i denna väldigt långa bok handlar om Cypern. Eurogruppen har tagit beslutet att beskatta cypriotiska bankkonton som ett led i att landet ska få nödlån. Tysklands sägs ha varit drivande.

Allt detta görs för att undvika en cypriotisk statsbankrutt. En sådan måste i sin tur förhindras för att undvika ännu större problem i eurozonen. I grunden handlar detta alltså om euron, inte om Cyperns väl och ve.

Cypriotiska småsparare får nu ta pengar ur egen ficka. Skatten är på 6,75 procent för konton med mindre än 100 000 euro och 9,9 procent för summor över. Skatten säger mycket om hur politikerna ser på medborgarnas pengar, men den säger också något om hur pass desperat EU-eliten är i sin strävan att rädda europrojektet.

Att det rinner över för cyprioterna just nu är inte ett dugg konstigt. Ilskan kommer att riktas mot de styrande i EU och mot eurozonens rika länder. Om EU:s ledare tror att sådana här desperata åtgärder inte kommer spä på föraktet för EU och minska stödet för euron, bör de fundera ett varv till.

Euron var bara en så puckad idé...