En döende allians

Mötet i Högfors 2004 blev det officiella startskottet för Alliansen, det flerpartisamarbete som slutligen både skulle besegra Göran Persson och definitivt bryta den socialdemokratiska makthegemonin. Alliansen fick fler röster i valet 2010, men har på grund av Sverigedemokraternas intåg i riksdagen tvingats regera i minoritet.

Det har skapats väldigt lite politik sedan förra valet. Regeringen har sett trött ut, statsministern glädjelös.  Samarbetet har dessutom försvagat småpartierna. Kristdemokraterna och Centern riskerar båda utplåning, och trots att Folkpartiet haft sex år på sig att bli populärt för en skolpolitik som trots allt har svenska folkets stöd har partiet legat stilla i opinionen. Den enda tydliga vinnaren är Moderaterna. Frågan är hur generösa övriga allianspartier kommer att vara när deras riksdagsplatser står på spel.

När Annie Lööf på eget initiativ kallade till ett nytt Högforsmöte, denna gång i hennes hemby Maramö, hoppades hon nog att det skulle mötas med entusiasm. Men övriga alliansledare dröjde i månader innan de ens replikerade. Nu ska mötet ändå bli av, men frågan är vad Lööf tror ska komma ur det. Maramö blir Högforsmötets raka motsats. Ett av en pressad partiledare sammankallat möte till vilket övriga tre alliansledare pliktskyldigt och utan entusiasm närvarar. Någon "Alliansen 2.0" blir det knappast.

Kristdemokraterna stod vid ett vägskäl när det valde Göran Hägglund framför den mer värdekonservative Mats Odell. Månne är det så att ett värdekonservativt parti inte har någon chans att bli stort i feminismens Sverige, men hur mycket jag än gillar Hägglund som person är det uppenbart att hans KD inte har något att erbjuda som inte redan finns i andra partier. Odells KD hade åtminstone stått för någonting.

Centerpartiet har varit i rampljuset under lång tid tack vare förslaget till idéprogram som lades. Äntligen pratades det idéer och visioner i svensk politik. Mottagandet blev emellertid ett tydligt tecken på hur svårt just detta är. Föga förvånande slipades de visionära och mest liberala delarna ned. Centerpartiet lyckades därmed göra sig självt överflödigt. Kanske vore det bäst för partiet att tillbringa några år utanför riksdagen.

Slutligen Moderaterna. Envisa rykten hävdar att Fredrik Reinfeldt, som varit väldigt osynlig under lång tid, kommer att lämna posten som statsminister och ersättas av Anders Borg. Och efter tio år med en ledare som varnar för visioner och med Kent Persson som ny partisekreterare vore väl valet av en icke-politiker en helt naturlig utveckling för Moderaterna.