Sverige bör följa Camerons väg

David Cameron höll av allt att döma ett riktigt bra linjetal om EU. Han exemplifierade en rad viktiga områden som EU inte borde lägga sig i och förklarade att om inte unionen förändras kan Storbritannien gå ur.

Cameron lovade att britterna ska få folkomrösta om att stanna kvar eller gå ur EU efter parlamentsvalet 2015. Det blir alltså, om vi tar honom på orden, en omröstning om det brittiska medlemskapet. Inget fegt mellanalternativ.

Innan dess vill dock Cameron försöka förhandla om Storbritanniens villkor i unionen, detta i syfte att försöka blidka den EU-kritiska hemmaopinionen.

Cameron själv vill alltså inte lämna EU. Egentligen. Men han anser att unionen har drivit i fel riktning, att de enskilda medlemsstaterna har förlorat makt till Bryssel i alltför många frågor och att medlemsstaternas olikheter måste respekteras. Antalet onödiga lagar och regler har vuxit utom all kontroll. Harmonisering måste inte råda på alla områden.

De svenska reaktionerna har varit ganska typiska. EU-minister Birgitta Ohlsson kallade David Camerons tal "sorgligt", men gjorde inget övertygande intryck när hon intervjuades i Sveriges Radio. Carl Bildt använde tydligen ordet "rörigt". Moderaten Gunnar Hökmark menar att Cameron underskattar möjligheten att i Bryssel få ett Europa "som är bra och mer konkurrenskraftigt".

Problemen med Hökmarks påstående är att vi under så långt tid har sett att de reformvänliga krafterna i EU inte får någonting gjort. Det finns helt enkelt inget reformtryck att tala om och därför ingen trovärdighet i påståendet att EU kan bli "smalare och vassare" (för att använda en uttjatad borgerlig paroll).

Jag har slutat tro på att EU kan reformeras inifrån. I likhet med britterna borde även svenska folket få säga sitt om sitt lands medlemskap. Om britterna röstar för utträde 2016-2017 kommer det att ge eko i hela unionen och sannolikt stärka de EU-skeptiska krafterna i andra länder. Även vi svenskar borde få frågan.

Andra bloggar:
HAX