Vi sköljs över en våg av andra världskriget- och Hitlerlitteratur. Utgivningstakten måste vara rekordhög.
Det mesta är inte mycket att ha, men det finns strålande undantag. Som Saul Friedländers Tredje riket och judarna (i två mastodontdelar), The Origins of the Final Solution av Christopher R. Browning och Ian Kershaws Slutet: Hitlers Tyskland 1944-1945 (i svensk översättning 2012). Detta är böcker som dyker djupare, som bryr sig om de mänskliga öden som kriget och Förintelsen faktiskt i grunden handlar om men samtidigt förklarar den komplexa byråkratiska apparat som möjliggjorde allting.
Kershaw undersöker i Slutet: Hitlers Tyskland 1944-1945 hur den nazistiska staten kunde fortsätta att fungera och krigsansträngningen upprätthållas långt efter att det var uppenbart för de allra flesta, såväl militärer som civila, att kriget var förlorat. Svaret är föga förvånande komplicerat: ett skärpt förtryck mot varje tillstymmelse till oliktänkande, tidigare trohetsförklaringar till Hitler (och förnyade sådana efter attentatet mot Führern i juli 1944), rädsla för Röda armén och en förtvivlad tro på en spricka hos de allierade om bara deras förluster blev tillräckligt kännbara är några förklaringar till det hårdnackade tyska motståndet.
Det är svårt att ta in alla scener ur det krig som rasade i Europa, på andra sidan Östersjön, från sommaren 1944 till våren 1945. Slakten på slagfältet var fruktansvärd med hundratusentals döda varje månad. Och civila drabbades lika hårt. Det är bilderna från dagens Syrien upphöjda i kvadrat. Under de sista månaderna 1944 förlorade Tyskland fler soldater än vad de gjort i det brutala kriget mot Sovjetunionen under de tre föregående åren. Säkerhetstjänsten undersökte fortlöpande stämningen i befolkningen och kunde konstatera att bombkriget slet mest på människors nerver och väckte vrede mot partiet.
Tysklands kapitulation blev total. Sannolikt har det tillsammans med denazifieringen hjälpt dagens tyskar att bearbeta sitt arv. Här är Tyskland ett föredöme. Ty Röda arméns våldtäkt på Tyskland är något som dagens Ryssland inte vill kännas vid. Det beräknas att var femte tysk kvinna i Tysklands östra delar, som först erövrades av ryssarna, våldtogs. Ryssarna kände ett "besinningslöst hat" så fort de nådde tysk mark och tänkte inte spara på krutet när de hämnades sina landsmän.
Andra världskriget fortsätter att fascinera oss. Det är ju det "bästa" kriget - och tvivelsutan det värsta.
Rätt fascinerande skildring ur libertariansk synvinkel av WW2 är också Dan Carlins podcastserie "Hardcore history" och avsnitten Ghosts of the Ostfront. 1900-talets första hälft är tveklöst ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia.
SvaraRaderaRedan innan kriget inleddes hade Hitler förklarat att ingen hänsyn skulle tas till krigets lagar. Wehrmacht och Luftwaffe med stöd av SS-trupper skulle utkämpa ett rent utrotningskrig, där målet var att krossa Sovjetunionen, likvidera alla judar, zigenare och alla medlemmar i kommunistpartiet som hade administrativa uppgifter. Angående den övriga ryska civilbefolkningen skulle närmare 100 miljoner människor förslavas, likvideras eller deporteras. Förutom extrem terror (vilket förutom massavrättningar, tortyr och slavarbete även inkluderade massbombningar av städer) från angriparens sida, krävde även svält och sjukdomar oerhört många liv bland civilbefolkningen. Enbart den nästan 900 dagar långa belägringen av Leningrad augusti 1941 till januari 1944 beräknas ha krävt en miljon civila dödsoffer.
SvaraRadera----------------------------
Antalet våldtäkter står i relation till dom brott som begicks av nazisterna och är en logisk följs av dessa.
Micke: Om du hade läst åtminstone en recesion av boken och inlägget ovan i nyktert tillstånd hade du insett att röda armen begick långt värre saker "bara" våldtäkter. Om tyskarna bedrev ett utrotningskrig i ryska städer och byar så bebrev Stalin ett Föritelse sådant.
SvaraRadera@ Micke
SvaraRaderaKollektiv bestraffning medelst våldtäkt?
Förvisso vill demokratiska människor ha historiska fakta och inte segerherrarnas skönmålningar, men beträffande den nationalistiska formuleringen om "våldtäkten på Tyskland" kommer man osökt tänka på vad den libertarianske ståuppkomikern Doug Stanhope sagt:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=DZCR4ChLG8s
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFascister har alltid relativiserat nazismens brott i Sovjet och i synnerhet dom obildade träskallar som inte förstår något som helst om krigets mekanik.
SvaraRaderaAtt påstå att Stalin bedrev förintelsekrig med undertexten att din ledstjärna Hitler INTE gjorde det TROTS att detta är vad han bokstavligen anvisade den tyska armen att ägna sig åt är så enfaldigt att det inte går att bemöta vidare. I synnerhet mot bakgrund av ditt tidigare trollande där du låtsades vara organiserad nazist och hävdade att förintelsen är en bluff
@ Micke
SvaraRaderaKollektiv bestraffning medelst våldtäkt?
-------------------------
Ja det var väl det dom ägnade sig åt.Det är bara i din skalle som jag skulle anse att det är ett rimligt sätt att bete sig på.
Vad jag säger är att det är konsekvensen av den krigföring som nazisterna ägnade sig åt och jag illusterar den med att citera Hitlers anvisningar. Dom kanske är för absurt bestialiska för att du ska förstå vidden av dom?