Visioner och verklighet

Det är lätt att vara radikal när man är nykläckt 18-åring. Senare i livet har man förhoppningsvis hunnit skaffa sig så pass mycket kunskap och livserfarenhet att "hur?" blir mer intressant än "vad?".

Det finns ett antal liberala symbolfrågor som är viktiga att hålla levande och som det vore önskvärt om även etablerade politiker och partier vågade röra.

Öppna gränser, avkriminalisering av all narkotika och avkriminaliserad sexhandel är tre viktiga liberala frågor som dels avslöjar människosyn, dels visar på förmågan att föreställa sig ett annat och bättre samhälle.

Att ha visioner är viktigt. De saknas ofta i den slätstrukna och ideologilösa svenska politiska debatten där RUT-avdrag, a-kassa och höjningar av barnbidraget kan bli tunga frågor i en valrörelse. Vi behöver politiker som vågar stå för visionära ideal, som vågar utmana invanda tankemönster, som vågar vända upp och ned på perspektiv.

Men samtidigt bör visioner ha något slags förankring i verkligheten. Den som presenterar en vision för något slags förändring måste, om målet är att vara trovärdig, kunna visa hur denna förändring ska komma till stånd.

Centerpartiet har utannonserat att man i det kommande idéprogrammet ska kämpa för fri invandring. Det finns förstås en rad utmaningar behäftade med denna vision - arbetsmarknadslagstiftning, bostadsbrist, sociallagstiftning, EU-medlemskap bland mycket annat - och Centerpartiet kommer i förlängningen att bli bedömt utifrån vilka svar det har på just dessa.

Därefter hoppas jag att Centern också vågar ta i drog- och sexhandelsfrågorna, även om det är en smula naiv förhoppning. I integritetsfrågorna har de i vilket fall redan förstört det förtroende, eller snarare de förhoppningar, de byggde upp.