Sexhandeln och moralismen

Aftonbladet håller tydligen på med något slags kampanj mot sexarbete. Tidigare var det sexhandel på svenskhotell i Thailand som vi förväntades bli upprörda över. Nu gäller det prostitutionen i den populära turistorten Playa del Inglés på Gran Canaria.

Aftonbladet är förstås inte ute efter några djupare insikter. Redan i rubriksättningen blir det tydligt vad tidningen vill ha sagt: "Sexslavar i charterparadiset". Det vi får är föga förvånande en moralistisk överton om att sexhandel är en fråga om utnyttjande. 

Visst förekommer det tvång och utnyttjande, i synnerhet bland utländska sexarbetare i många länder. Människohandel ska bekämpas var den än finns (men det är värt att fråga sig varför endast den sexuella intresserar medierna). Om detta råder inget tvivel.

Men att ständigt lyfta fram de värsta exemplen för att visa på prostitutionens natur färgar vår uppfattning om vad sexhandel är. Självfallet ska slavliknande förhållanden uppmärksammas och bekämpas, men vi behöver ta till oss hela bilden, inte bara avarterna. När människohandel blir den bestående bilden på näthinnan är det inte konstigt att folk applåderar en sexköpslag.

Det finns en annan väg än att förbjuda sexköp: Nya Zeelands. Stärk sexarbetarnas rättigheter. Avkriminalisera sexköp och koppleri men lägg makten och rätten hos sexarbetaren. Rätten att alltid säga nej till en kund utan att motivera varför. Rätten att kräva kondom vid samlag.

Utvärderingar av avkriminaliseringen i Nya Zeeland har visat att effekterna är positiva. Sexsäljarnas hälsa har förbättras. Våldet har minskat och förtroendet mellan sexarbetare och myndigheter blivit bättre. Däremot består stigmatiseringen, vilket indikerar att den ligger på en annan nivå än den rent rättsliga (även om ett sexköpsförbud förvärrar det hela).

Det finns sätt att göra livet bättre för sexarbetarna utan att moralisera över deras arbete. Men det är inte så prostitutionsenheterna arbetar. Det är inte så vänsterfeministerna resonerar. Individperspektivet är för dem främmande.

Kvar återstår det samhälleliga, strukturella synsättet där politiken ska putta oss in på den rätta vägen och där de människor som det egentligen handlar om - sexarbetarna - lämnas därhän. Det är en människofientlig linje som ingen liberal kan ställa upp på och som varje person med någon sorts anständighet har ett ansvar att bekämpa.