lördag 10 november 2012

Vem vinner på att motståndaren tystnar?

Pär Ströms beslut att lämna genusdebatten har fått stor uppmärksamhet.

Från feministiskt håll hörs ömsom glädjerop, ömsom fnysningar. Generellt kan reaktionen sammanfattas med: "A'men, vi'rå!" Feminister får minsann också motta hot, påpekas det. Därefter följer en uppräkning och en slutlig konklusion: Det är mer synd om alla feministiska kvinnor än Pär Ström.

Det kanske det är, men jag tror inte att Ströms syfte var att skapa en tävling i självömkan utan snarare att sätta fingret på vilket oresonligt debattklimat som skapats. Detta tycks debattörer på den vänsterfeministiska kanten över huvud taget inte vara intresserade av att diskutera.   

Sakine Madon och Fredrik Krohnman varnar i Expressen för att viljan att mobba ut vissa obekväma åsikter och/eller debattörer kan leda till en motreaktion vid valurnan. Jag tror inte att de är fel ute. Ty om det är något som frustration, känsla av utanförskap och diskriminering föder, är det behovet att på något sätt protestera. Varför inte när man kan göra det på ett sätt som verkligen räknas.

Den organiserade feminismen har inget brett stöd i Sverige. Feministiskt initiativ fick knappt 0,7 procent i senaste riksdagsvalet. Men på tidningsredaktioner, i lärosäten, i myndigheter och i public service är de statsfeministiska idéerna mycket utbredda. Det är kutym att vara feminist och att köpa teorierna om en könsmaktsordning. Den som vädrar ifrågasättande ståndpunkter bemöts med öppet förakt, härskartekniker och direkta personangrepp. Det krävs därför mod för att göra det.

I dessa från oliktänkande så hermetiskt tillslutna sällskap blir det närmast en chockartad upplevelse om någon tycker annorlunda. Jag vet, för jag har själv vistats i sådana miljöer under mina studier, både i Uppsala och Stockholm. Oftast tvingar det den som tycker annorlunda att vara tyst, huvudsakligen för att undvika dålig stämning eller rena påhopp. Prostitution, jämställdhet och narkotika är exempel på känsliga frågor som man måste vara försiktig med.

Vissa, som feministbloggaren Hanna Fridén, säger att de inte vill debattera mot Pär Ström. Det är deras fullt legitima val. Radikalfeministen Katerina Janouch går dock steget längre och gläds åt att Ström lämnat genusdebatten.

Jag kommer aldrig att förstå hur personer som själva ser sig som ypperliga demokrater kan önska att en debattmotståndare lämnar scenen. Vad tror de sig ha vunnit med det? Ströms idéer är inte borta och hans anhängare har knappast blivit färre. Dessutom tror jag att många av elitmobbarna snart kommer att sakna honom. För vem ska de kasta skit på nu?

Läs även:
Smålandsposten, Sydsvenskan

11 kommentarer:

  1. Det är tråkigt när någon, oavsett vem, lämner en debatt inte för att hen själv vill det utan pga påhopp eller hot och trakasserier. Oavsett om det gäller Ström eller feminister.

    Personligen kommer jag dock inte sakna Ström. Jag föredrar Pelle Billing när det gäller feministisk kritik. Jag vet att Ström själv har ifrågasatt och tycker det är orättvist att många personer, inkluderat feminister, föredrar Billing när de båda egentligen har samma agenda.

    Men jag tror det ligger i tonfallet. Billing raljerar inte lika ofta mot sina motståndare och har ett i mitt tycke mer nyanserat språk. Han drar heller inte alla feminister över en kam, utan erkänner att det finns dom som är mer vettiga än andra.

    Detta till trots så är det som sagt beklagligt att Ström måste lämna debatten under dessa omständigheter. Jag önskar att ingen skulle behöva råka ut för sånt här - vare sig Ström eller hans meningsmotståndare. Varför är människor så intoleranta mot de som inte tycker som dom själva?

    SvaraRadera
  2. http://www.youtube.com/watch?v=CEZ7uta14nw

    SvaraRadera
  3. Det är bara att titta på Egenells förra inlägg och fundera över vad det är som driver antifeminister att mordhota människor som Tina Rosenberg och skicka avföring i plastpåsar med posten till henne och andra kvinnor som öppet visar att dom är feminister för att förstå alla sammanhang i den här frågan.

    SvaraRadera
  4. Ja, jag ska ge största möjliga käftsmäll till media-och politikeretablissemanget i nästa val.

    SvaraRadera


  5. Kul att det är synd om Paolo Roberto också.
    Det finns inget bättre än män som lever på att sälja illusionen av att dom delar med sig av sin kuk till hela världens kvinnor som det är synd om.

    SvaraRadera
  6. En sann MAN har stil och grinar inte om fruntimmer. Alla väljer vilka roller dom ska spela.

    Grina vidare.

    SvaraRadera
  7. Jag vet inte om det är en föreläsning från dig om vad är en riktig man är som vi bäst behöver just nu.

    SvaraRadera
  8. Riktiga män utövar inte någon form av våld mot några kvinnor och riktiga män grinar inte i kapp med Per Ström om hur synd det OCKSÅ är om män. (precis som käringar)

    Riktiga män håller inte käften om detta
    http://ajour.se/hotet-mot-feminister/

    Riktiga män pissar inte på kvinnor som inte passar den norm som andra föreställer sig ska gälla för alla kvinnors sexuella uttryck.

    Så visst fan behöver både du Ström och Paolo Roberto lära er vara män.

    Annars kan ni kanska tala om vad fan det är ni är så rädda för ?

    SvaraRadera
  9. Jag har inte läst så mycket Ström men det slog mig att han är en spegelbild av feministerna.
    /B

    SvaraRadera
  10. http://nyheter24.se/nyheter/kronikor/731823-jag-fick-mitt-forsta-hot-att-valdtas-nar-jag-var-15-ar

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.