Parlamentsval - men först ett rejält krig

Nu har strider blossat upp i Gaza igen. Israel har redan flygbombat mål och sägs stå beredda att gå in med stridsvagnar. Om så sker kan vi räkna med ett nytt blodbad.

Bakgrunden är att Israel genom en raketattack avrättade Hamas militäre ledare Ahmed Said Khalil al-Jabari. Hamas svarade föga förvånande med hårda fördömanden och därefter följde raketattacker som tog tre civila israelers liv. Israel svarade, precis som väntat, med fler raketattacker.

De som drabbas hårdast av detta vansinne är alltid civila. Israel visste naturligtvis på förhand vilka konsekvenser attacken mot den militäre ledaren skulle få men valde ändå att slå till. Det är inte osökt att tro att det passar Benjamin Netanyahu ganska bra att slå till mot Hamas nu månaderna före nyvalet i februari. Det är ett ypperligt tillfälle att visa folket lite handlingskraft.

I vanlig ordning tar Israel livet av flera palestinier för varje dödad israel (hittills är förhållandet mellan döda israeler och palestinier 3-19, oräknat den döde arméchefen, men det lär öka).

Varje land skulle göra samma sak för att försvara sitt folk, förklarade Benjamin Netanyahu. Och visst, Hamas fortsätter att skjuta raketer. Men deras kapacitet är direkt infantil jämfört med den militära makt som Israel kan uppvisa. Just därför kan israelerna stå för precis så mycket övervåld som de själva behagar.

Probemet är att Israel aldrig någonsin vill sätta den palestinska desperationen, och extremismen, i relation till ockupationen. Ju fler civila dödsoffer som den israeliska militären gör sig ansvarig för, desto större sannolikhet att människor radikaliseras och flyr till Hamas.

Israel ser över huvud taget inte någon koppling mellan sitt eget agerande och palestiniernas motreaktioner. Så länge den israeliska regimen är så oförmögen att se sitt eget ansvar i konflikten kommer våldet tyvärr att fortsätta och fler civila liv att skördas.