En röst tystnar

Pär Ström, känd antifeministisk bloggare, författare och debattör (själv kallar han sig "jämställdist") lämnar jämställdhetsdebatten. Han orkar inte längre med det hat och de hot han får motta för sina ståndpunkter.

Jag håller inte med Ström i allt och tycker att han kan bli lite väl enkelspårig ibland. Men han har tillsammans med ett antal andra debattörer varit en mycket värdefull oppositionell röst i det statsfeministiska Sverige.

Ström har vänt på perspektiven, vilket alltid är nyttigt. Det är detta som har gjort honom så farlig och impopulär bland dem som anser att den feministiska könsmaktsanalysen inte får ifrågasättas. Invektiven har haglat, en Facebookgrupp skapades enbart i syfte att håna honom och andra "vita kränkta män" och frustrationen har varit stor när Ström fått tid i media. Han tycks ha blivit rättslös, någon man kan behandla hur som helst.

Hatet kommer från välrenommerat håll, inte från Flashbacks dunkla vrår. Hatarna, som påfallande ofta själva pratar om "hat" mot feminismen, tycks ha väldigt nära till härskartekniker, hån och kloakbeteenden som mer liknar en mobbare på skolgården än något vi kan vänta oss från etablerade skribenter, författare och kulturpersonligheter. Det är ynkligt att se hur lågt människor kan sjunka i sina försök att förminska andra. Sveriges Radio vill inte vara sämre.

Att Pär Ström nu säger sig lämna debatten är tråkigt nog en seger för radikalfeministerna, för de som hotat, hatat, hånat och bespottat honom och andra jämställdhetsdebattörer som haft mage att ifrågasätta rådande teorier kring könsmaktsordningen och patriarkatet. Pär Ström vet nu hur det är att heta Jimmie Åkesson.

Personer på vänsterkanten som säger sig stå för tolerans, solidaritet och människors lika värde (och själva reagerar mot hatet mot feminismen!) bevisar med sitt beteende att det bara är tomma ord. Ni borde alla skämmas, men jag misstänker att ni inte har hjärta till det.