Veckan som gick #41

# Löfven och företagen. Socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven lät väldigt moderat i sitt tal i Vasaparken under söndagen (eller är det Moderaterna som låter socialdemokratiska? Jag har glömt vem som liknar vem mest). Som gammal metallare har Löfven koll på företagspolitiken. Den kommer att bli hans styrka i framtida debatter med statsministern. Satsningar på infrastrukturen i Stockholm var en av flera frågor som förenade S och M när respektive ledare höll sommartal. Med tanke på att S redan har accepterat Alliansens jobbskatteavdrag och att Löfven därtill vill underlätta för företag genom att låta staten betala den andra sjuklöneveckan (ett förslag som KD och C gillar), lär det bli ännu svårare att skilja blocken åt i valet 2014. Löfven är knappast den som entusiasmerar massorna, men för den som har ledsnat på Reinfeldt kommer han att framstå som ett tryggt val.

# TV-avgift blir TV-skatt. Den illa omtyckta TV-avgiften kan ha gjort sitt. Public service-kommittén föreslår att den ersätts med en skatt liknande begravningsavgiften. Den som inte gillar att betala för public service kommer således fortfarande att tvingas till detta. Men vi lär i alla fall slippa den hemska reklamfilmerna för Radiotjänst.

# Quickskandalen. Hannes Råstams bok om fallet Thomas Quick har fångat alla mediers intresse den gångna veckan. Och inte bara mediernas. Tidigare JK Göran Lambertz fann det nödvändigt att göra bort sig ännu en gång. Bästa sättet att göra det var att gå ut och hävda att det finns starka bevis som talar för att Sture Bergwall är skyldig till minst två av de åtta mord han dömts för. Att han som justitieråd i HD uttalar sig i ett pågående rättsfall (Bergwall har flera resningsansökningar inlämnade) är förstås galet. Att Lambertz dessutom gör det när han är så illa insatt i Quickutredningarna gör det hela genant. Han har nu valt att tillhöra det lilla bunkergäng som fortfarande är övertygade om Bergwalls skuld. Det är ett minst sagt märkligt val.