fredag 22 juni 2012

Nya tider, nya språk

När jag gick på högstadiet kunde vi välja mellan tre olika språk som andraspråk: franska, tyska och spanska. Jag vill minnas att fler tjejer valde franska medan de flesta killar valde tyska. Varför det förhöll sig på det sättet vet jag inte.

Sedan dess har det hänt en del. Vilka språk den lilla högstadieskolan erbjuder sina elever i dag ska jag låta vara osagt, men tittar vi på Stockholm erbjuds kinesiska i allt fler skolor och allt längre ned i åldrarna.

I går kunde SVT berätta att svenska högstadieelever är världsbäst på engelska men att andra språk blir lidande av den stora fokuseringen på det anglosaxiska världsspråket. Kurser i klassisk grekiska och latin hotas att läggas ned på Lunds universitet på grund av för svagt intresse hos studenterna. En latinstudent beskriver detta som ett tecken på att Sverige är "ociviliserat". Richard Swartz konstaterar i sin kolumn i DN att svenska elever vänder tyskan ryggen.

Allt detta är begripligt i en tid där engelskan är användbar i princip i hela världen och intresset för språk generellt kanske är på tillbakagång Å andra sidan är detta skifte måhända bara ett av många i historien. Vissa språk får stå tillbaka för andra. Det har inget att göra med hur "civiliserat" ett land är, även om kunskap i både stora och exotiska språk onekligen är ett tecken på bildning. Nog vore världen tråkig om alla bräkte på amerikanska.

Språk kräver tid. Jag läste tyska fram till och med andra året på gymnasiet. Det tredje året var frivilligt. Jag hade ganska lätt för tyskan, även om jag svor en del över grammatiken som blev alltmer komplicerad, men minns väl hur mycket tid som frigjordes när jag valt bort tyskan under det sista gymnasieåret.

Det var ett misstag att inte fullfölja. Men jag var långt ifrån ensam om att lämna tyskan bakom mig då. Systemet med valfria kurser och snittpoäng gjorde säkert många tveksamma att fortsätta läsa något som tog så mycket tid i anspråk när man i stället kunde välja enklare kurser, lättare få maxpoäng och därmed höja sitt snittbetyg. Detta är ett argument jag använt mot spådomen att den svenska skolan måste hårdsatsa på kinesiska. Jag undrar dels hur många som skulle vara tillräckligt motiverade för att lägga ned den tid som krävs i början, dels hur mycket de skulle hinna lära sig när så många andra ämnen samtidigt kallar på uppmärksamhet.

Kinesiskan framstår som svårtillgänglig på grund av tecknen och för västerlänningar obekanta uttal. Men när det kommer till att lära sig uttala olika kinesiska morfem finns i dag mängder av hjälpmedel online, inklusive mer eller mindre användbara instruktionsfilmer på YouTube. Barnvisor som denna kan duga utmärkt för att höra skillnaden mellan exempelvis zh, ch, sh och ji, qi, xi. Till skillnad från tyskan blir kinesiskan inte alls svårare ju mer du lär dig utan tvärtom alltmer lättillgänglig. Grammatiken är enkel och logisk. Vilket i mina ögon den svenska inte alltid är.

Oavsett vad du studerar för språk har de alla gemensamt att de öppnar dörrar till nya världar. Kinesiskan kan sägas ha förändrat mitt liv. Oavsett vilket språk du funderar på att börja plugga, tveka inte. Det kan visa sig vara det bästa du gjort.

Tidigare bloggat om kinesiskan:
你会说汉语吗?
Kinesiskans ställning i svenska skolan
Framtidens språk

7 kommentarer:

  1. Jag har svårt att inte respektera de val folk gör.
    /B

    SvaraRadera
  2. Minns Horace Engdahls ord:"Tyskland är som ett Sverige för vuxna"
    Språk och tänkande hör ihop, att tänka med grammatiska konsekvenser, kunde få till följd att man plötsligt begrep Goethes ord, att man inte föds till tyskt medborgarskap, man bildas till det. Genom språket kunde vi ju tillägga. Det skulle också kunna antyda att språket självt är auktoritativt, vilket Gud förbjude! Eller? Hur var det nu det var i begynnelsen?:-)Sverige är och förblir en ankdamm.Ingen vill bli vuxen här, vi föredrar att leva i våra naiva bubblor till förfång för språket självt.

    SvaraRadera
  3. Men "bildning" och nyliberalism torde vara varandras motsatser...? Ändå tycks Tyskland vara det land som står stadigast i ekonomiskt blåsväder. Det gäller att bygga land på fast grund således...!?

    SvaraRadera
  4. Det finns inget mer löjligt är folk som pissar på sin egen nation genom att framställa sig själva som mer upplysta för att dom spenderat tid utomlands.

    SvaraRadera
  5. "Ett språk är en dialekt med en armé och en flotta" som Max Weinreich sade.
    Om t.ex. Frisland och Saxland fått fortsätta existera som självständiga stater, hade deras språk varit nästan lika lätta att förstå som norska och danska, men i dag är de saxiska/lågtyska/plattyska dialekterna nästan helt förträngda av det högtyska riksspråket.
    I ett alltmer integrerat Europa med öppna gränser kommer vi dock nog se en återgång till den gamla ordningen, då språket flöt över gränserna? De historiska regionerna formades ju inte av militärt våld eller makthungriga kungahus, men av människors egna behov av handelsutbyte och kulturella kontakter, dvs som resultat av den logiska geografin.

    SvaraRadera
  6. Konstaterar att Deutsch macht Spaß redan för hundra år sedan: http://www.hagwall.nu/blogbilder/schutzgebiete.gif

    SvaraRadera
  7. Micke: har supit nu igen!?

    Din kommentar var nästan patriotisk. Har du gått med i SVP eller NRP under bakfylleruset?

    /Challe Balle

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.