Fyra år senare

I dag är det exakt fyra år sedan den förödande jordbävningen i Sichuanprovinsen (eller 汶川大地震, den stora jordbävningen i Wenchuan). Befolkningen i staden Beichuan halverades och totalt beräknas närmare 70 000 människor ha omkommit. Miljoner blev hemlösa. Katastrofen är svår att ta in för en person bosatt i glesbefolkade Sverige.

Epicentrum låg utanför provinshuvudstaden Chengdu (成都). Jag minns hur jag träffade en ung svensk man i Beijing i juni, bara veckor efter katastrofen. Han pluggade i Chengdu men stod inte ut med stämningen där och "flydde" därför till Beijing en tid. Det såldes 中国加油-tröjor ("Heja Kina") för 15 kronor stycket i butiker. Katastrofen slöt kineser samman. Premiärminister Wen Jiabao (温家宝) var snabbt på plats hos de drabbade, vilket vann respekt.

2008 var också året då Kina arrangerade sommar-OS. Det känns som att mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Minns kritiken mot att Kina fick arrangera de stora idrottsmästerskapen. I dag har makten förskjutits ytterligare åt öst. Kina har blivit världens andra största ekonomi, hela Europa har kastats in i ett till synes ständigt kristillstånd och USA:s hopplösa skuldberg ska vi inte prata om. Vidare är det snart dags för ledarskifte i Kina.

De kommande fyra åren kommer säkerligen att bli minst lika händelserika som de fyra senaste. Kina kommer att fortsätta växa i styrka. De tillträdande ledarna väljer hur de vill använda den makten.