Hyckleriexporten

Annie Lööf har hamnat i lite blåsväder efter att i Sveriges Radios lördagsintervju ha försökt problematisera den svenska vapenexporten genom att fråga sig om Kina är en diktatur eller inte.

Jag förstår vad hon ville göra. Lööf ville påpeka att det inte är helt lätt att dra en glasklar gräns mellan demokratier och diktaturer i världen. I vissa fall är det busenkelt - Norge är en demokrati medan Nordkorea inte är det. Men vad är egentligen Afghanistan i dag? Ryssland har klassats som "delvis fritt" i den årliga rankingen över friheten i världens länder men har på senare tid snarare halkat in på den auktoritära planhalvan. Och hur bör vi se på utvecklingen i Ungern?

Och så har vi Kina. Ett land som styrs enväldigt av ett kommunistparti, som fängslar oppositionella, censurerar pressen och Internet men som samtidigt har gjort enorma framsteg sedan Máo Zédōng gick ur tiden och i dag är betydligt friare än för några decennier sedan. 

Vi delar dessutom gärna in världen i två halvor av ren vana, där Ryssland och Kina av tradition hamnar på den svarta halvan och USA och Storbritannien på den vita. Samtidigt har USA och Storbritannien de senaste tio åren gått i alltmer auktoritär riktning. Folket väljer visserligen sina ledare, men tendenserna att grundläggande mänskliga rättigheter urholkas är väldigt tydlig i båda länderna.

Sverige ska inte exportera till diktaturer och krigförande länder, hävdas det. Samtidigt vill både sossar och borgerliga sälja så mycket vapen som möjligt. Då får vi den här löjliga situationen där vi de facto säljer vapen till både krigförande länder och diktaturer men låtsas som om vi inte gör det. Ingen har riktigt lyckats förklara det på ett bra sätt - inte heller Annie Lööf.