Ny välkommen praxis

Narkotikabrott ger höga straff i Sverige. Det är inte ovanligt att personer som gripits med stora mängder narkotika och som sålt och distribuerat drogerna döms till 10-14 års fängelse. Som en liten jämförelse kan nämnas att Helsingborgs tingsrätt så sent som i februari i år dömde en man till tio års fängelse för mord.

Nu har Högsta domstolen satt en ny praxis för narkotikabrott vilket innebär något lägre straff än tidigare. Vi förväntas rasa över detta. Jag har dock inget emot en lägre straffpraxis och det finns flera förklaringar till det.

Att sätta folk i finkan är för det första väldigt dyrt - och i fall med narkotikabrottslingar dessutom synnerligen ineffektivt då återfallsfrekvensen är förfärande hög. Några år bakom galler gör således inte, generellt sett, den som dömts för narkotikabrott till en bättre och mer laglydig människa. Tvärtom är risken uppenbar att han på kåken träffar många som dömts för liknande brott och kan knyta nya kriminella kontakter.

För det andra är det direkt oanständigt att Sveriges lagstiftare har valt att värdera brott mot narkotikalagstiftningen högre än hot och våld mot enskilda individer. Misshandel är rent straffrättsligt närmast att betrakta som ett småbrott. Här skulle jag gärna vilja se att lagstiftaren tänker om och börjar värdera våldsbrott högre. Enkelt uttryckt: en misshandelsdom ska smälla högre än en narkotikadom.

Att den som dömts för en brottslighet vars själva existens kommer ur den av riksdagen beslutade narkotikapolitiken får sitta några färre år i fängelse är sålunda inget att sörja. I bästa fall kan det bana väg för en omprioritering från narkotikabrott till brott mot liv och egendom. I värsta fall tvingar det personer som Johan Pehrson ur stolen för att kräva ytterligare skärpt lagstiftning.