USA dagdrömmer

USA lägger närmare 700 miljarder dollar på militären varje år. Det är nästan dubbelt så mycket som när George W Bush blev vald till president för drygt tio år sedan.

I jämförelse är Kinas försvarsbudget blygsam - 119 miljarder (Kina lägger å andra sidan lika mycket pengar på den "interna säkerheten", med allt som det inkluderar i en diktatur, som USA gör på militären). Påståendet om ett förestående militärt hot från Kina ter sig överdrivet.

I ett läge när USA:s budgetunderskott bara fortsätter att öka till nya rekordnivåer och demokrater och republikaner misslyckas med ett nå en överenskommelse om hur krisen ska lösas, går republikanska presidentkandidater ut en efter en och pratar om det starka Amerika ute i världen, om bombningar av Iran och om en för vek utrikespolitik under Barack Obama. Den enda kandidat som stått emot detta är Ron Paul.

Jag förstår syftet bakom de bombastiska utfallen från flertalet kandidater. Visst gillar amerikaner att höra att deras land fortfarande är no. 1, the land of the free och frihetens garant i världen. Men samtidigt krävs nog att någon levererar dem några bittra sanningar. Om samtliga kandidater hade som utgångspunkt att den rådande politiken inte håller, att USA inte kan spendera som tidigare och kanske måste söka en ny roll, skulle debatterna bli mer konstruktiva och väljarna sannolikt lite klokare. Nu är det i praktiken bara Paul som har modet att säga detta. Vad den sannolike utmanaren Mitt Romney egentligen vill göra, och framför allt hur, är lite oklart.

60 Minutes hade en intervju med Eric Cantor, den republikanske majoritetsledaren i Representanthuset som utpekats som oresonlig och samarbetsovillig av bland andra Barack Obama. Han intygade att han bristen på samförstånd till trots vill göra det som är bäst för landet. Samtidigt fortsätter USA:s ekonomiska situation att förvärras. Att endast nio procent av amerikanerna har förtroende för Kongressen borde säga politikerna något. Cantor tyckte inte att det var så farligt.

Obama är frustrerad för att han inte får igenom sin politik. Republikanerna vill låsa presidenten i ett skruvstäd för att göra honom så oattraktiv som möjligt för återval. Så fungerar det politiska spelet. Det är bara synd att det amerikanska folket hamnar i kläm när Washington spelar. USA:s politiker dagdrömmer om gamla goda tider och låter det politiska käbblet dominera. Samtidigt blir det snart dags för att höja skuldtaket igen.